Beatleslåtarna visade Bautistas bredd
Det blev blandad kompott när Stefan Warnqvist såg Ninni Bautistas premiärföreställning i eget namn på Katalin i Uppsala.
Foto: Pelle Johansson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I lördags var hon tillbaka på samma scen med eget band och visade upp andra musikaliska sidor. Hon och hennes medmusiker blandade friskt mellan genrer och språk, covers och eget material.
Att det var en premiärföreställning märktes vid några tillfällen. Två gånger uppmanade Bautista publiken att prata inbördes medan hon och musikerna bytte instrument. Båda gångerna tog det för lång tid och spelningen tappade fart. Betydligt bättre var det när hon själv underhöll åhörarna med sina personliga anekdoter kring låtarna.
Låtlistan innehöll Bautistas tolkningar av legender som Stevie Wonder, Chaka Khan, Bonnie Raitt, Whitney Houston och, förstås, The Beatles. Trots att vissa ballader var lite väl smöriga och att en del av låtvalen kändes förutsägbara blev det sällan tråkigt.
Inte minst Oh! Darling, en av Beatles senare låtar, visade upp bredden i Bautistas sångregister. Hon har en magnifik röst och låter lika hemma i såväl jazz och blues som rock och soul. I'm your baby tonight och I will always love you är låtar som för länge sedan har blivit sönderspelade i Whitney Houstons tappningar, men Bautista lyckas vitalisera dem med sin obändiga entusiasm och energi.
Ett annat lyckokast var den romantiska duett som hon sjönk tillsammans med maken Jonas Alatalo. Deras röster kompletterar varandra väl och balladformatet tycks passa dem båda.
Ändå blir den sammantagna upplevelsen att helheten är mindre än delarna. Kanske beror det på att den röda tråden i låtlistan var svårupptäckt; med fler egna låtar hade den sannolikt slingrat sig fram betydligt smidigare. Bautistas talang och karisma, i kombination med de fem musikernas hundraprocentiga insatser, visar dock att det finns potential för en mer engagerande föreställning.
NINNI BAUTISTA
Katalin, lördag
Katalin, lördag