Bäst när sången får tala

Tommy Körberg är förmodligen Sveriges mest stabila och pålitliga sångare. I flera decennier har han varit säkerheten själv. Döm därför om min förvåning när samme Körberg vaggade ut på Konserthusets stora scen i tisdags och började prata oartikulerat och stapplande, med gipsad vänsterhand.
Bandaget skyllde han på ett generöst alkoholintag och han mumlade något om när han fråntogs sitt körkort. Jag befarade det värsta.

En uppburen stjärna som raglar runt och tappar kontrollen är något av det olustigaste man kan uppleva i konsertsammanhang. Men sedan lät Körberg sångrösten tala i stället i en känslomättad version av ledmotivet till Karl-Bertil Jonssons julafton och då kom farhågorna på skam.
Skillnaden mellan Tommy Körbergs talröst och sångröst var i det närmaste övermänskligt stor. Känsligheten, djupet och styrkan imponerade. Den Körbergska tryggheten infann sig direkt, innan han åter ägnade sig åt ett svagröstat mellansnack.

Sin vana trogen hade estradören Körberg dock laddat upp med ett riktigt skojigt manus, så späckat med vassa oneliners att det tidvis kändes som om vi bevittnade en ståuppföreställning snarare än en stämningsfull julkonsert.
Snacket kretsade mycket kring åldrandet. "Ålderdom är ett högt pris att betala för mognad. När saker och ting äntligen börjar hamna rätt i huvudet börjar kroppen falla i sär i stället", konstaterade sångaren medan han försökte undvika att utsätta sin vänsterhand för stötar.

I Tommy Körbergs standardnummer Som en bro över mörka vatten fick han plötsligt en tupp i halsen, det enda tydliga vokala snedsteg jag har hört från "Köris" strupe. Efteråt skojade han bort den smått chockerande malören med orden: "Jag kanske borde vissla en uppländsk folkvisa i stället".
Något visslande blev det aldrig. I stället skärpte han till sig och radade upp helgjutna versioner av Anthem, Stad i ljus, Stilla natt och O helga natt. Det kändes ungefär som att se en skadad idrottsman tömma ut sina sista krafter på upploppet och ro hem segern, mot alla odds.
När Körberg har en dålig dag sjunger han ändå brallorna av de flesta. I kväll ger han ännu en konsert i Uppsala. Om han har en bra dag lär även underkläderna ligga vid artistkollegernas fotknölar.

Bäst när sången får tala

En hårt prövad och bedövad Tommy Körberg lyckades med viss möda vinna Uppsalapublikens hjärtan i en välljudande och rolig julföreställning, skriver Björn Lövenlid.