”Now let’s start the party” säger Constantin Cali efter en uppvärmningslåt I lågt tempo med pratsång. Och sedan gör Fanfare Ciocarlia det de gjort sig kända för. Att spela snabbare och tajtare än något annat band. Balkanbrass har sitt ursprung i militärorkestermusik och även om det nonchalanta kroppsspråket och den röriga scenbilden ger sken av något annat är Fanfare Ciocarlia disciplinerade in i minsta detalj. I exakthet slår de alla arméorkestrar med lätthet. Inte en ton hamnar fel på hela kvällen och med tanke på komplexiteten i arrangemangen är det sensationellt.
Fanfare Ciocarlia upptäcktes av den tyske producenten Henry Ernst 1996 och gick från att vara ett löst sammansatt band från byn Zece Prajini i Rumänien som spelade på lokala bröllop och begravningar till att bli världens ledande balkanbrassband på bara ett par år. Det är lätt att förstå varför. Inga kan spela lika snabbt som dem utan att förlora känslan i musiken.
Under åren som gått sedan genombrottet har de skaffat sig en stor repertoar att hämta låtar från live. Efter en ganska experimentell konsertstart radar de upp klassiker som ”Bubamara”, känd från filmen ”Svart katt vit katt” och den briljanta covern på ”Mr. Bombastic”, som är tio gånger bättre än originalet.
Och rumänerna är inget band som behöver truga publiken till dans. Så fort tempot går ner till en nivå som är teknisk möjligt att dansa till exploderar Katalin i en dansorgie som tar paus först när konserten tar slut. Fanfare Ciocarlias segertåg genom världen lär däremot fortsätta i många år framöver.