Avspänt men med militärisk precision
Vänner av svängig salsamusik fick sitt lystmäte stillat när tolvmannabandet Orquesta Vasques återkom till Katalin, skriver Stefan Warnqvist.
Foto: Pelle Johansson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Gruppen bjöd redan i första låten upp till dans, och skojade om att den som inte vågade sig upp på golvet kunde få komma upp på scenen istället. Denna avspända och jovialiska anda höll i sig spelningen igenom.
Med tolv personer på scenen, varav flera på blåsinstrument och slagverk, blev ljudbilden kompakt. Pianisten hamnade ganska långt ner i mixen, men lyssnade man uppmärksamt var det påtagligt hur viktig just hans fingerfärdiga spel var för svänget. Trots orkesterns storlek var det ingen som kändes överflödig, då varje musiker i Orquesta Vasques har sin specifika roll. Precisionen i deras ensemblespel var närmast militärisk men också sanslöst medryckande.
Den mest anonyma komponenten blev tyvärr sången, som i konkurrens med blåssektionen, slagverkarna och den tunga basen drog kortaste strået. Istället fick instrumenten förmedla den stämning som tar lyssnaren till karibiska övärldens nattliv.
Orquesta Vasques spelade två set där salsan delade utrymmet med merenguemusik, och särskilt den senare fick gott gensvar på dansgolvet. I dessa låtar fick musikerna fram en sensualism som tycktes tilltala publiken extra mycket, att döma av tillströmningen av dansande par. Däremot fick överraskande nog de lugnare låtarna inte samma respons. Då glesnade det rejält på dansgolvet, men personalen i baren blev desto gladare.
Tydligt var att klientelet på Katalin denna afton var där för att dansa salsa i första hand och för att höra Orquesta Vasques i andra. Att det blev en höjdarkväll för alla danssugna var uppenbart, men det fick också konsekvensen att gruppen själv ofta hamnade i bakgrunden på sin egen spelning.
ORQUESTA VASQUES
Katalin, lördag
Katalin, lördag