Atmosfäriskt med Taken By Trees

Taken By Trees, alias före detta Concretes-sångerskan Victoria Bergsman med musiker, gav ut en av förra årets mest lyckade debutskivor. På fredagskvällen var det Uppsalas tur att få uppleva denna konstellation från en scen.

Som start på framträdandet visades en naturfilm som i idylliska och harmoniska bilder skildrade årstidernas gång i en svensk barrskog. Det instrumentala titelspåret från albumet Open Field, uppbyggt kring stråkar och flöjt, tassade runt bilderna och bidrog till att skapa stämning innan Bergsman och hennes musiker nästan obemärkt gick upp på scenen. Det var en passande inledning, för i musiken finns både det filmiska och det diskreta med i lika doser.

Bergmans förflutna i Concretes känns avlägset nu. Med Taken By Trees har hon hittat ett nytt klanguniversum, berikat av akustisk gitarr, piano, slagverk och olika ljudeffekter. Återhållsamhet och minimalism var två nyckelord för kvällen. Det lågmälda präglade såväl musiken som det visuella. Bergsman stod still större delen av den timme som spelningen pågick och även mellansnacket var sparsmakat. Ingenting av det som skedde på scenen kunde beskrivas som spektakulärt, men det stillsamma kompletterade de mångbottnade texterna och de rika klangfärgerna. Effektfullt blev det också om man prövade att blunda och lät övriga sinnen vila några ögonblick. Associationerna till natur och vatten blev då ännu påtagligare.

Låtlistan byggde nästan uteslutande på debutalbumet. Hennes gamla grupp omnämndes aldrig, men de saknades inte heller. Med välskrivna låtar som Julia, Lost and found och Hours pass like centuries har Bergsman visat att hon klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. En oväntad cover av Guns 'n' Roses klassiker Sweet child o'mine visade sig passa in överraskande väl bland de egna låtarna. Bergsman har utan tvivel gått vidare i sin musikaliska utveckling.

Atmosfäriskt med Taken By Trees

Taken By Trees bjöd på välskriven och atmosfärisk musik i Uppsalas konserthus på fredagskvällen, skriver Stefan Warnqvist.