Angélique Kidjo på sin egen väg

Kompromisslöshet och självsäkerhet utmärker Angélique Kidjo som artist. Andreas Jakobsson såg en konsert som växlade mellan euforisk funk och ballader.

Angélique Kidjo spelar på Katalin.

Angélique Kidjo spelar på Katalin.

Foto: Kattis Strömgren

Konsert2011-03-22 10:34
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Slavskeppen som gick från Afrika till Amerika var tveklöst musikhistoriens viktigaste exportrutt. Den afrikanska musiken som kom med slavarna blandades med europeisk musik, utvecklades och gav upphov till blues, gospel, country och i förlängningen jazz, funk och hiphop.
Inte lika betydelsefull men ändå viktig är den moderna musikexporten från USA till Afrika där jazz, funk och blues tagits tillbaka av de afrikanska artisterna och getts en ny skepnad. Angélique Kidjos musikgärning har främst bestått av att belysa det senare fenomenet och att själv bidra till det genom att praktisera afrikaniseringen av den amerikanska musiken.

Redan tidigt i karriären spelade hon in amerikansk musik i afrikansk tappning och på det senaste albumet Õÿö tolkar hon musik som hon lyssnade på som barn i hemlandet Benin. Det var såväl Curtis Mayfield och Santana som Miriam Makeba och traditionell beninsk musik.
Och när Angélique Kidjo gör låtarna blir de aldrig i närheten av några originalversioner. Hon mixar influenserna till oigenkännlighet och lägger till ett särpräglat avigt sväng som för tankarna till både amerikansk landsbygd och afrikanska riter.

På Katalin berättade hon att många experter på afrikansk musik blir förbannade på det hon gör eftersom de inte kan kategorisera henne. Hon lät riktigt nöjd. Och är det något förutom det fria förhållandet till sina influenser som utmärker Kidjo så är det hennes självsäkerhet och klädsamma kaxighet.
Under Uppsalaspelningen gav hon kängor till usla ledare, folk i branschen som försöker styra henne som artist och dåliga lärare. Hon gjorde också sitt bästa för att avliva myten om att det mesta som kommer från Afrika är dåligt.
- Vi har gett så mycket till världen att det är omöjligt för er att betala igen, sade hon.

När man hörde det breda spektrumet av musik gick det inte att argumentera emot. Konserten växlade mellan euforisk highlife, urflippad funk och lugna traditionella ballader. Man lockas lätt till att tro att många låtar skulle vinna på renodling, men det är antagligen ett feltänk. Då skulle det som är Angélique Kidjos särprägel gå förlorad.

BILD: Kidjo 001-006: Särpräglad. Det är en stor del av Angélique Kidjos särprägel som artist att hon växlar mellan uttryck och genrer. Foto: Kattis Strömgren

Musik
Angélique Kidjo

Katalin, Uppsala, måndag 21 mars

Bäst: Angélique Kidjos röst som klarar alla tänkbara tonlägen.

Sämst: Den trögstartade måndagspubliken, som dock tog sig mot slutet.