Allmänna Sångens vårkonsert fyllde aulan

Allmänna sångens vårkonsert innehöll gammalt och nytt, perfekt stämsång och sköna soli, allt framfört med stor sångarglädje, finner Per A F Åberg

Allmänna Sången fotograferade på en tidigare konsert.

Allmänna Sången fotograferade på en tidigare konsert.

Foto: Michaela Hasanovic

Konsert2019-05-26 12:59
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Allmänna Sången gav på lördagen sin 164:e vårkonsert, den 56:e som blandad kör. Då körens ordinarie ledare hade förfall leddes den i dag av Lone Larsen. Hennes danska bakgrund hade sannolikt haft visst inflytande på programmet som bland gammalt och nytt upptog några fina danska sånger, sällan hörda i Sverige.

Det började förstås med vårsånger: "Längtan till landet" och "Majsång" varav den senare sjöngs ovanligt långsamt, nästan släpigt.

Så följde ett block av rättså modern musik; Vårjoik av Frode Fjellheim i ett polerat framförande; Gunnar Hahns "Rondo Lapponico", som kändes väldigt fräsch; och två av Per Nørgårds stycken ur "Wie ein Kind" där solisterna som gestaltade det språklösa barnet gjorde lysande prestationer.

Allmänna Sångens och Anders Wall Composition Award delas ut endast till kvinnliga tonsättare. Årets vinnare, den norska komponisten Eva Holm Foosnæs, fick ur grundarens hand motta sitt pris och höra kören framföra det vinnande verket: "The Black Monkey". Det var ett roligt stycke med text om en liten flicka som ofta får utbrott av dåligt humör. Stycket passar kören bra och det märktes att det var roligt att sjunga den. Harmoniskt med enstaka dissonanser utom de sista verserna som var rätt stormiga tills flickan mot slutet blivit "snäll igen".

I andra avdelningen hade kören värmt upp och sjöng starkt och med tillförsikt "Tre-lå" med sångarna utplacerade i aulans åhörardel. Det var perfekt stämsång och sköna soli. Rautavaaras "Suite de Lorca" med text av Federico Garcia Lorca skildrade med poetisk smärta det spanska inbördeskrigets död och fasa. Kontrasten till John Höybyes "Marts-sol" kunde inte ha varit större. Det är en vänlig visa med en text av Grethe Risberg Thomsen. Vårens ankomst prisas (i Danmark kommer den i mars!) och knyts ihop med tanken att detta kan vara en lämplig tid att dö. Kören fann den rätta innerligheten för att förmedla texten. Sedan satt Stenhammars välkända och älskade "Tre körvisor" ju bara så perfekt, och framfördes med stor sångarglädje.

Bo Holten är ännu en tonsättare som man mycket sällan hör numera - tyvärr, för hans musik är charmig och rolig. "Nordisk suite" består av fyra folkvisor, en från vardera Sverige, Danmark, Finland och Norge. Kören sjöng mjukt, vackert och med gott humör och det blev en yster final på konserten med en livfull gestaltning av Påls höna på rymmen. Ja, ett extranummer blev det ju också: en kul festsång, skriven av uppsalabon Staffan Lindberg. Mycket lämplig att framföra vid ett festligt tillfälle som detta.

Konsert