Sarah Dawn Finer är en minst sagt mångsidig artist. Hon har bland annat varit med i Melodifestivalen, spelat in en julskiva och varit med i musikaler och revyer. Nu är hon ute på en akustisk sommarturné och på fredagskvällen var det Parksnäckans tur att stå värd.
Biljetterna hade gått åt som smör i solsken och arrangören hade till och med fått ställa dit extra stolar för att alla skulle få plats.
Publikstämningen var på topp och jublet var stort när Finer och hennes tre musiker gjorde entré.
”Jag är inte Shirley Clamp, jag är jag och dagen till ära har jag glömt mina klackskor hemma, så det blir naturligt och naket … på fötterna i alla fall”. Med dessa ord slog Finer an tonen och utlovade att det skulle bli låtar från alla hennes skivor. Och så blev det – Melodifestivalhitsen, albumspår, ett smakprov från hennes första självutgivna EP och några tolkningar av låtar som först spelats in av andra artister. Obehindrat rörde hon sig över genregränser, hela tiden med mycket soulkänsla i rösten.
Från start var publiken helt med på noterna och hon gick från triumf till triumf. Med enbart piano, akustiska gitarrer, lap steel och trummor som instrumentering kändes många låtar som helt nya. Inte minst hennes första hit, ”I remember love” från 2007, blev faktiskt ännu mäktigare i detta format. Hon sjöng den makalöst bra och applådåskorna efteråt talade sitt tydliga språk. Den finstämda tolkningen av Håkan Hellströms ”Valborg” var en annan av kvällens höjdpunkter, hon gjorde den verkligen till sin.
Hennes musikerspelade med stor lyhördhet för låtarnas stämningslägen. Särskilt Göran Erikssons solon på akustisk gitarr i ”Stockholm om natten” och ”Stay”, och Jonas Grönings pianosolo i Louis Armstrong-tolkningen ”What a wonderful world” förhöjde dessa låtar.
Mellan låtarna bjöd hon på anekdoter från artistlivet och resor hon gjort och berättade med värme, humor och avspänd självdistans om kurser hon gått. Hon vet hur man engagerar en publik utan att mellansnacken drar ut för mycket. Det var som att spelningen ägde rum i hennes vardagsrum och att alla i publiken var hennes bästa vänner.
På skivahar Finers musik ibland blivit för överproducerad, men det akustiska formatet passar hennes låtar som hand i handske. Under kvällen fick hon stående ovationer och de var definitivt välförtjänta.