Videon är inte längre tillgänglig
Onsdagskvällens allsång i Parksnäckan inleddes på samma sätt som Abbas internationella karriär började 1974, nämligen genom att Napoleon Bonaparte gjorde entré.
Då, för 38 år sedan, var det dirigenten Sven-Olof Walldoff (1929-2011) som hade iklätt sig den höga kejsarhatten i The Dome, Brighton. På onsdagen var det i stället P4 Upplands Christer Engqvist som iförd Napoleonkostym hade fått äran att vifta uppfordrande med armarna i Parksnäckan, Uppsala.
Tillsammans med mångsidiga Uppsalavokalisten Anna-Karin ”Ako” Nytell Oldeberg och erfarna Mamma Mia!-profilen Gunilla Backman, tog han med publiken på en resa genom Abbas mest välkända hits, från sockersöta Honey Honey till det givna avskedsnumret Thank you for the music.
Bakom dem stod en glad kör samt husbandet Mantix, bestående av musiker som hade en svårare uppgift än man kan tro. Att spela Abbalåtar är nämligen inte särdeles enkelt.
Melodierna må vara extremt slagkraftiga och enkla att nynna med i, men en väsentlig del av Abbas storhet låg i att de lyckades smycka ut sin insmickrande listpop med så många intrikata lager av genial musikalitet.
Inte minst Benny Andersson har en unik ”dialekt” i sitt klaviaturspel som kan få minsta lilla trudelutt att framstå som ett delikat mästerverk.
Pianisten Andreas Hellkvist gjorde en fin insats i att försöka återskapa denna underliggande Abba-magi, men han lyckades inte riktigt nå upp till originalversionernas fantastiska kombination av precision och känsla.
Lyckligtvis var det dock ingen imitationskväll det var frågan om utan en allsångsdito, och då råder allt som oftast regeln: hellre glatt och medryckande än allvarligt och musikaliskt korrekt.
Det var fullständigt fullsatt framför scenen och folk i alla åldrar både spontandansade och sjöng med. Här och var tilläts emellertid åskådarna vila stämbanden, som exempelvis när Gunilla Backman framförde Slipping through my fingers i Niklas Strömstedts smarta översättning (Kan man ha en solkatt i en bur).
Musikalen Mamma Mia! gjorde denna tidigare undanskymda föräldraskapsballad till en nygammal hit och den blev en av de starkaste höjdpunkterna även under onsdagskvällens konsert.
Backman, som har genomfört 555 Mamma Mia!-föreställningar (!), har en klassisk musikalröst, en tydligt artikulerad stämma som är ren och klar. När hon ställde sig rygg mot rygg med ”Ako” som i en Lasse Hallström-regisserad musikvideo, kunde man känna sig fullständigt trygg.
Om det var något den folkliga succékvällen bjöd på så var det just trygg underhållning. Mitt tips är att vi får se ungefär samma sak igen nästa år, från samma scen.
Det känns tryggast så.