Bakom Godsmagasinet vid Uppsala centralstation reses just nu den nya byggnaden Eldaren av Jernhusen och Monsén arkitekter. Huset, som ersätter en parkeringsplats och står för stadens nya förtätning, ska bland annat rymma en del av Uppsala läns Kultur och bildning.
Gudarna ska veta att det nya kvarter som de senaste åren växt fram längs med den östra sidan av Uppsala centralstation har sina toppar och dalar, men frågan är om inte den ”super deco” som Monsén så stolt deklarerar på sin hemsida inte är något av ett nytt lågvattenmärke. Och då tänker jag inte på den ganska förlåtande grundstruktur som den svarta byggnaden utgör, utan på den märkliga utsmyckning huset ska få.
Till en början trodde jag, som intresserad förbipasserande, att de vagt tredje riket-doftande nakna atleter som i form av 3D-printar varieras i ett otal fasadpaneler och utgör utsmyckningens centrala del skulle visa sig höra till ett problematiserande och möjligen överintellektuellt koncept. Så verkar det emellertid inte ligga till och det som är tänkt av vara en samtida blinkning till antikiserande art deco framstår bara som generande usel ornamentik. Det mest försonande som kan sägas om panelerna är att kvinnogestalten verkar halta eller möjligen är i färd med att imitera en cro magnon-människa. Det är tyvärr knappast medvetet. Vill vi ha de konnotationer utsmyckningen bär med sig? Nej. Njuter vi av den estetik de förmedlar? Icke. Är det intressant? I helvete.
Gör om och gör rätt. Eller åtminstone mindre fel.