Sångerskan och låtskrivaren Sinne Eeg har turnérat världen över och tillsammans med den fantastiska pianisten Jacob Christoffersen ger hon oss en innerlig och passionerad säsongsavslutning i sann jazzanda.
Att bara vara två på scenen sätter ribban ganska högt, särskilt när många av låtarna på repertoaren redan är välkända, men från start kan det konstateras att de två danskarna har valt helt rätt sättning för att leverera en förstklassig upplevelse. Med träffsäkerhet, fantasi och smakfull humor sätter de sin egen prägel på standards som ”My favoritethings” och ”Love for sale” så att nyfikenhet väcks även hos den mest inbitne lyssnaren. Den förstnämnda låten får som en ny dimension av Eegs eftertryckliga sätt att förmedla texten, ett mörkare stråk av längtan som slutar i eufori med orden ”then I don’tfeel so bad” och virvlande piano.
Vid ett tillfälle viftar Christoffersen med en liten lapp mot publiken och Eeg förklarar att det är en lista på ballader som han får välja själv från, hon älskar nämligen ballader – och det märks i den nerv hon sjunger dem med. Eeg har en kombination av styrka och väsande skörhet i rösten, likt sångerskor som Julie London och Sarah Vaughan, och i långsamt tempo får vi tid att verkligen ta in den unika stämman. Eeg gömmer sig inte bakom någon fluff (hon står också rakryggad på höga klackar hela kvällen) och i låtar som ”You’vechanged” och andra hjärtekrossande historier är hennes röst ett prov på modet i att visa sig sårbar.
Som sagt är Eeg även låtskrivare, och varvat med versioner av standards passar hennes egna verk in väldigt naturligt. Den vemodiga bossan ”Love Is a Time of Year” känns nästan som en modern klassiker, och när hon berättar om låtarnas självbiografiska koppling blir den där sårbarheten kanske extra påtaglig. Hon presenterar till exempel ”Love Song” som ”den renaste kärlekssång jag någonsin har skrivit”. Men kärlek är inte det enda temat under kvällen, Eeg säger också att många av hennes låtar handlar om att resa. En fin blandning av dessa teman märks i ”Waiting for Dawn” med de återkommande raderna ”I’mwonderinghow far a morning kiss can fly”. I det här fallet ska kyssen enligt texten ända till Kina, och med tanke på hur obehindrat och kärnfullt duon spelar varje ton så kommer den säkert att nå hela vägen fram.