Vilken röst!

Vi kommer sent att glömma den unge barytonsångaren Richard Labys konsert i Giresta kyrka i går. Säkerligen lyssnade vi till en blivande världsstjärna.

Giresta2012-12-29 22:06
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Programfakta: Konsert med Richard Laby, baryton, och Majsan Dahling, piano i Giresta kyrka lördagen den 29 december. Musik av Mahler, Rangström, Mascagni, Bizet, Donizetti Puccini och Giordano.

Vi var många som riskerade livet på glashala vägar igår för att höra Richard Laby sjunga i Giresta kyrka och vi blev sannerligen belönade. Laby erhöll Anders Wall-stipendiet tidigare i år och gav nu sin stipendiatkonsert tillsammans med pianisten Majsan Dahling. Kyrkan är inte jättestor och passar väl bäst för konserter i det lilla formatet. Laby har en sällsamt fyllig, kraftigt klingande baryton men anpassade sin röst till kyrkorummet. Han har i ett annat sammanhang förklarat att han helst sjunger Verdi, och Mahlers lågmält känsliga sånger med text av Rückert som inledde programmet är då kanske inte ett självklart val, men Laby gav fint uttryck åt den lidelse och smärta som sångerna innehåller. Den gripande Ich bin der Welt abhanden gekommen sjöngs med inlevelse och framförandet av Um Mitternacht var monumentalt bra 

Likväl kom hans stämma bättre till sin rätt i de följande numren. Rangströms Kung Eriks visor sjöngs dynamiskt rättframt med en dramatisk inlevelse som dock aldrig förföll till maner. Tolkningarna var rätt traditionella men hellre det än ett övertydligt utspel. Ännu bättre skulle det bli. Majsan Dahlings kraftfulla och tekniskt drivna framförande av ett pianoarrangemang av Intermezzot ur Cavalleria Rusticana av Mascagni blev en övergång till operarepertoaren och här var Laby i sitt esse. Votre Toast (toreadorarian) ur Carmen uppfyllde hela kyrkan och givetvis även publiken med glöden i toreadorens övermodiga förhärligande av sig själv. Enricos aria Cruda funesta smania ur första akten av Lucia di Lammermoor, var tilltalande bel canto men riktigt smaskiga var ariorna som följde: Nulla! Silenzio ur Puccinis Il Tabarro (Kappan) och Nemico della patria från Andrea Chenier av Giordano. De visade med tydlighet att Laby redan är en jätte i det dramatiska facket.

Stora applåder, givetvis. Som extranummer framfördes Deh vieni alla fenestra (serenaden) ur Don Giovanni. Vi tog oss hem i förvissningen om att ha fått lyssna till en blivande världsstjärna. 

Ett litet påpekande bara, som jag ofta känner mig föranlåten att göra efter olika konserter om spaltutrymmet räcker: Glöm inte bort texterna till sångerna! Tryck dem gärna i programmet! Det är ju de som har inspirerat kompositören till musiken och musiken utan texten är endast halva konstverket. Och när det gäller operaariorna kan man väl i programmet beskriva mycket kort den situation som arian är hämtad från. Det skulle förhöja upplevelsen så mycket för alla dem som inte redan är väl förtrogna med verken!