Komedi
Titel: Mandabi
Strömmas hos: Mubi
I rollerna: Mamadou Gueye, Ynousse N'Diaye, Isseu Niang
Regi: Ousmane Sembène
Speltid: 90 min
Arbetslöse Ibrahim kämpar för att framstå som en respektabel patriark, med två fruar och sju barn. Detta i ett Senegal under radikal samhällsomvandling efter självständigheten från det franska kolonialimperiet. Som en skänk från ovan kommer en pengaförsändelse från en släkting i Paris. Ryktet om rikedomarna sprider sig som en löpeld i grannskapet, där alla förväntar sig en del av kakan. Summan tycks dock ha fastnat i byråkratisk limbo, trots Ibrahims febrila ansträngningar.
Ousmane Sembènes komedi "Mandabi" (1968) brukar kallas den första västafrikanska långfilmen – och den första på afrikanskt dialogspråk, här wolof. Dess lekfulla gatuestetik bär spår av franska nya vågen såväl som Jean Rouchs etnofiktion. Med prunkande färgfoto och charmiga amatörskådespelare är filmen ett livfullt porträtt av tidens Dakar (och framför allt dess förstäder). Den opererar likt en roadmovie, fast i promenadtakt: en odyssé i girigheten vid krocken mellan globalt och lokalt.
Efter att Ibrahim lurats och misshandlats av falska passfotografer sprider hans fruar ryktet att pengarna har stulits. "Hellre en lögn som förenar, än en splittrande sanning", resonerar de. Filmen som visades på SVT år 1970 med titeln "Postanvisningen" finns nu att strömma i krispig 4K-restaurering. Trots åren som gått talar den fortsatt aktuellt om vår symptomatiska småaktighet vid dollarvittring.