Postkolonial komedipärla från Senegal

"Mandabi" – den första västafrikanska långfilmen – talar tidlöst om pengars makt över människan.

"Mandabi" handlar om patriarken Ibrahims försök att få ut en hägrande pengaförsändelse som har fastnat i byråkratisk limbo.

"Mandabi" handlar om patriarken Ibrahims försök att få ut en hägrande pengaförsändelse som har fastnat i byråkratisk limbo.

Foto: Mubi

Filmtips2022-06-22 16:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Komedi

Titel: Mandabi

Strömmas hos: Mubi

I rollerna: Mamadou Gueye, Ynousse N'Diaye, Isseu Niang

Regi: Ousmane Sembène

Speltid: 90 min

Arbetslöse Ibrahim kämpar för att framstå som en respektabel patriark, med två fruar och sju barn. Detta i ett Senegal under radikal samhällsomvandling efter självständigheten från det franska kolonialimperiet. Som en skänk från ovan kommer en pengaförsändelse från en släkting i Paris. Ryktet om rikedomarna sprider sig som en löpeld i grannskapet, där alla förväntar sig en del av kakan. Summan tycks dock ha fastnat i byråkratisk limbo, trots Ibrahims febrila ansträngningar.

Ousmane Sembènes komedi "Mandabi" (1968) brukar kallas den första västafrikanska långfilmen – och den första på afrikanskt dialogspråk, här wolof. Dess lekfulla gatuestetik bär spår av franska nya vågen såväl som Jean Rouchs etnofiktion. Med prunkande färgfoto och charmiga amatörskådespelare är filmen ett livfullt porträtt av tidens Dakar (och framför allt dess förstäder). Den opererar likt en roadmovie, fast i promenadtakt: en odyssé i girigheten vid krocken mellan globalt och lokalt.

Efter att Ibrahim lurats och misshandlats av falska passfotografer sprider hans fruar ryktet att pengarna har stulits. "Hellre en lögn som förenar, än en splittrande sanning", resonerar de. Filmen som visades på SVT år 1970 med titeln "Postanvisningen" finns nu att strömma i krispig 4K-restaurering. Trots åren som gått talar den fortsatt aktuellt om vår symptomatiska småaktighet vid dollarvittring.