Drama
Titel: Baxter, Vera Baxter
Strömmas hos: Mubi
I rollerna: Delphine Seyrig, Gérard Depardieu, Claudine Gabay
Regi: Marguerite Duras
Speltid: 91 min
Marguerite Duras (1914–1996) är mest känd som romanförfattare, men hennes filmproduktion är minst lika banbrytande. Liksom hennes prosa är filmerna uppbyggda av frusna sinnestillstånd och mantraliknande omtagningar. När Cinemateket i Stockholm i fjol skulle visa hennes film "Baxter, Vera Baxter" (1977) hade kopian förväxlats med skräckkomedin "Baxter" som handlar om en mordisk bullterrier. Lyckligtvis finns inte "Baxter" på strömningstjänsten Mubi – men det gör däremot Duras film.
Berättelsen tar sin början i en sömnig hotellbar i den franska småstaden Thionville. Några främlingar skvallrar om den tillresta miljonärshustrun Vera Baxter som har hyrt en designvilla i stadens utkant, där hon eventuellt planerar att gå under. Och så börjar musiken – Carlos D'Alessios ominösa panflöjtsslinga som upptar filmens fortsatta ljudbild. Duras laborerar med att låta innehållet stå i harmoni eller dissonans med musiken. Senare förklaras melodin härröra från en fest i grannhuset.
Historien målas upp som ett introspektivt kammarspel där Baxter besöks av inledningens bargäster. I enskilda samtal utvärderas hennes liv. Dramat är enkelt, för att inte säga banalt, men juxtapositionen av bild- och textflöden gör filmen till något särdeles. Filmen är ett av Duras många mästerverk.