Komedi
Titel: Semestersabotören
Strömmas hos: Cineasterna, SF Anytime
I rollerna: Jacques Tati, Nathalie Pascaud, Micheline Rolla
Regi: Jacques Tati
Speltid: 95 min
De första tonerna av det jazziga soundtracket plinkar i gång över den svartvita bilden av vågor som slår mot sanden, och direkt är jag tillbaka i barndomens sommarlov. Jacques Tati är min madeleinekaka. Inte bara för att jag växte upp med hans filmer, utan också för att publiken genast försätts i barnets perspektiv.
"Semestersabotören" följer den älskvärde drummeln herr Hulot (Tati) och de andra semestrande familjerna på ett franskt strandhotell. Hulot bokstavligen trillar in i denna välordnade värld och dess rutiner: förmiddagar tillbringade på stranden, gemensam lunch i matsalen, eftermiddagar på tennisbanan och småputtrigt kvällsumgänge.
Till skillnad från de andra, som slött glider förbi varandra i sina invanda mönster, kan inte Hulot låta bli att frontalkrocka med omvärlden. Det är som att han är den ende som är vaken i ett rum fullt av sömngångare. Eller inte riktigt den ende. En ung tjej som tråkas ut av sina beundrare, och en pojke vars pappa jämt kallas in i telefonmöten, söker sig till Hulot för att leka och ha lite kul.
När jag ser om filmen slås jag av att den inte bara är rolig och finurlig, utan också gripande. Den säger någonting om livet, och dess förgänglighet. Tati uppmanar till lek, vill få oss att titta upp på varandra. För han vet att lika snabbt som semestern har börjat, lika plötsligt är den över.