Två verk, signerade den spanska koreografen Jesús Rubio Gamo, befinner sig just nu på turné i Sverige och kommer att besöka Konserthuset i Uppsala fredag 8 februari. I föreställningen, som visades på Dansens hus i helgen, hade de båda dansnumren fått byta plats i programmet. Det kan konstateras att det var en smart val. Hellre vill jag lämna en dansföreställning med en känsla av upprymdhet än av inåtvänd melankoli.
Koreografen är själv solist i den första, "Now, before we get too old". Det är på flera sätt ett minimalistiskt stycke danskonst. Scenen är till en början i nästan totalt mörker. En enda lampa belyser dansaren från ena sidan och han börjar försiktigt och eftertänksamt och utan musik att röra en kroppsdel i taget, en axel, en arm och så vidare.
Rörelserna växer i omfattning, minimalistisk musik går på och stundom använder sig koreografen och dansaren även av ansiktet som uttrycksmedel. Känslor som smärte, vämjelse och leda går att spåra i hans mimik. Kroppens rörelser följer med och understryker. Men efter hand blir rörelsespråket för likartat och stunden av eftertanke över livets förgänglighet blir lite småtråkig.
Desto mer uppfriskande är den efterföljande duetten till Ravels hetsande musik "Bolero". Dansarna Clara Pampyn och Alberto Alonso tar avstamp i ett lekfullt hoppsasteg, låter dansen stegras i takt med tonerna och brister ut i serier av kvalificerade danshopp, kast och vridningar. Musikens extatiska höjdpunkter blir dansarnas. Ett stycke modern dans när den är som häftigast!