Sing-songwritern Lena Köster i Uppsala, som fram till nu skrivit poesi och prosa för vuxen publik, debuterar med boken ”Humlan” som ungdomsförfattare.
I en anspråkslös liten volym får tonåringen Nikkan komma till tals. Hon super inte, ligger inte med killar, sköter skolan utan att vara geni och hoppas på att bli kär.
Denna alldeles vanliga tjej har en tämligen omtumlande historia. Hon föddes av en drogande femtonåring och hämtades sex timmar gammal på BB av sin blivande älskade adoptivmamma. Adoptivpappan dör tidigt. ”Fack cancer!”, som Nikkan uttrycker det.
En dag rämnar hennes värld. Det är när mamman säger: ”Jag är med barn.” Då är Nikkan femton.
Historien är alltigenom idyll, även om Nikkan får sig ett par smällar sedan hon klippt till en jämnårig som hånat hennes mamma för horeri. Och det är som feel good-bok för tonåringar Lena Köster presenterar ”Humlan”, som hon kallar Nikkans livsbok.
I korta meningar med inslag av tonårsjargong får man följa huvudpersonen, hennes mamma och hennes bästa kompisar, jämnåriga fotbollstjejen Maja och jättesnälle mc-killen och bögen Oskar, Åskan kallad.
Humlan är Nikkans och mammans smeknamn på bebisen. Den kom till på Finlandsbåten då mamman var full. Pappan förblir anonym.
Vuxna!!! tänker Nikkan. Vad skulle hänt om istället hon kommit hem full och på smällen.
Boken är en bagatell. Personerna är ytligt tecknade och om titelns Humla får man egentligen bara veta att hon stack tummen i mun under ultraljudssessionen. Men visst! Lättillgänglig läsning, där vanliga tonårstjejer kan känna igen sig, är bristvara, så ”Humlan” fyller ett tomrum.