Tom Malmquists oförglömliga romandebut från 2015 var, för den som inte vet, baserad på hans egna erfarenheter av att förlora sin livskamrat Karin och samtidigt bli pappa för första gången, när Karin dör i akut leukemi i samband med förlossningen.
"Allt den luft som omger oss" är ett slags fortsättning på "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv", samtidigt som den också föregår debuten; Toms dotter Livia har börjat bli stor och går på förskolan, men vi befinner oss också innan hennes födelse och får en inblick i Toms och Karins liv.
Har man läst debuten känns vardagsscenerna i uppföljaren blytunga, eftersom man vet hur det kommer att gå. Man vet att allt inte är som det ska, att Toms oro är befogad, trots att man på sjukhuset säger att Karin nog bara har en vanlig influensa.
I "All den luft som omger oss" kompletteras också debutens porträtt av relationen mellan Tom och hans pappa, som har gått bort i cancer. Deras relation byggde på dubbel besvikelse och krav. Tom som i boken "Stagnelius samlade dikter" själv skrev dit dedikationen "Till min son, från pappa" med fantasin om att pappan skulle vara en annan, och så pappan som tyckte att sonen borde ha fortsatt med ishockeyn.
Ändå är romanens huvudperson någon annan än Tom – nämligen postiljonen Mikael K. I debutromanen nämner Tom att han i fler år har arbetat med en bok om ett mord, ett arbete som han lägger åt sida för att i stället skriva om det mer akuta – "All den luft som omger oss" är den boken.
Året är 1991 och Tom är i tonåren. Mikael K, 28 år, påträffas naken och svårt skändad i en grotta i Toms hemkommun Huddinge, söder om Stockholm. Det ouppklarade dödsfallet (i tidningarna kallat "grottmordet") fortsätter att fascinera Tom upp i vuxen ålder, och han börjar snoka i det.
Vad var det som hände? Tidigt väcks misstankar om att Mikael har fått dödshjälp, att han velat ta sitt liv och att någon har hjälpt honom mot betalning. En bok som fanns i Mikaels lägenhet handlar om självmord. Det visar sig att Tom har samma bok hemma i hyllan. Mikaels dödslängtan vävs i romanen ihop med tidiga självmordstankar och avskedsbrev från Toms eget liv, med en kopp äppelkärnor ska det ske.
Grottan där mordet skedde blir för Tom en symbol för det mörkaste. Kapitlet "Grottan" inleds inte med att handla om Mikaels död, utan om Karins. ”Ett par dagars klättring in i mig finns en spricka som bara ropen kan ta sig ut ifrån”, skriver Malmquist, och man påminns om att han började som poet. Det känsliga språket och vardagsscenerna vävs ihop med långa stycken formell polisprosa, spaningsanteckningar och vittnesmål ur förundersökningen, och inte minst med Toms egna försök att komma närmare lösningen. Läsaren blir likt författaren en privatspanare och får bygga upp sina egna teorier utifrån materialet som presenteras.
Berättelsen om Mikael blir ett slags litterär fantasi för Tom att spegla sig i, men den är också ett sätt att besvärja glömskans obönhörliga framfart. Allt i Mikaels liv tycks vara som bortblåst: Klara postterminal där han jobbade, människorna som minns honom, till och med gravstenen.
Tom står under det som en gång var Mikaels köksfönster och funderar på vad han såg när han såg ut genom det. Det blir en berättelse om att röra sig i utkanten av gaykulturen i Stockholm under 1980-talet och om att inte riktigt höra hemma någonstans.
"Allt den luft som omger oss" bygger alltså på verkliga händelser, och det är inte utan att man tänker på vilken makt författaren har i relation till den mördade Mikael, vad det innebär att skriva om någon som inte kan svara.
Någon deckare är det inte och är man inte privatspanartypen kan man kanske tröttna på alla otaliga vittnesmål som inte leder någonstans. Men de som gillar true crime kommer säkert att fascineras och kanske rent av själva börja gräva, för någon tydligt lösning presenteras inte.
Sakta men säkert skriver Tom fram Mikaels biografi. Mikael och hans syster blev förskjutna av pappans nya kvinna och fick flytta hemifrån alldeles för tidigt. Mamman drack. Mikael står som vuxen på Centralstationen i Stockholm och väntar på mamman som inte kommer. Besvikelse följs av besvikelse. Terapin och medicinerna funkar inte. Mikael längtar efter en flickvän, men vågar inte prata med tjejer. Grannarna minns honom mest för att han så ofta bar hem pizzakartonger. Det är en bok om att förlora tilliten till livet.