Stark roman om våldtäkt

Hur förändrar den typen av skändning en människa? Det är vad Winnie M Li vill komma åt. Samtidigt lyckas hon med konststycket att få läsaren att bry sig om den taggige, olycklige unge förövaren, vars liv också slås i krasch.

Vivian och Johnny, så heter bokens offer och våldtäktsman. De kommer till tals växelvis. Vivian är liksom Winnie M Li född i USA av kinesiska föräldrar, utbildad på Harvard, författare till reseböcker och producent av långfilm.

Hon är 29 år och på tillfälligt besök på Irland, när 15-årige Johnny tar stryptag på henne och våldtar henne i en park i Belfast.

Han tillhör resandefolket. Tattare är vad man kallar honom. Ser honom gör egentligen ingen mer än hans sex år äldre, kriminelle bror Michael. Den kärva närheten mellan de två, där storebrorsan tipsar om stölder och sex, men också är Johnnys trygghet, skildras lyhört.

Knytnävsslag och våld är vad bröderna växt upp med. Nu bor de med sin pappa i en husvagn vid Glen Forest Park på Nordirland. Mamman har fått nog och bor ensam i Dublin med familjens tre yngsta.

Det är strålande aprilmorgon när läsaren möter Johnny. Solen kommer att skina när han nitar sitt offer. Bakfull och luddig av gårdagskvällens droger rotar han runt i husvagnen efter något att äta. Ett par kex är vad han hittar. Pappan och brodern har han inte sett till på länge. Det är klart man känner för den där arme ungen!

Snart ska han gå ut i sin bländvita snyggtröja och förstöra sitt liv och en annans. Det är den tröjan som gör att Vivian ser honom smyga bland träden. Då är hon ännu inte rädd.

Konstlöst, som om det handlade om en redogörelse, radar Winnie M Li upp händelserna i sin berättelse. Till och med naturbeskrivningarna känns platta. Ändå rivs man med. Där finns någonting levande och angeläget: Historien i sig, med dess frustration och tragik!

Ett stycke in i handlingen sker något med språk och stil. Det är som om allting får styrfart. Det här har jag upplevt förr. Jag grubblar på om författaren slipat sin stil under resans gång eller om personerna blivit så levande för mig att berättelsen flyger av den anledningen.

Romanens Vivian är smart, välutbildad och målmedveten. Hon har lämnat USA, där hennes strävsamma föräldrar jobbar med sin kemtvätt och där hennes storasyster är advokat. I London finns nu hennes liv. Där bor hon och jobbar med film. I Belfast deltar hon i tioårsfirandet av Långfredagsavtalet, då Irlands och Storbritanniens regeringar slöt fred.

Hennes hobby är ensamma hajker. Hon har tagit sig fram längs vandringsleder på olika håll i världen utan tanke på fara. Nu ger hon sig av på en kort led hon hittat på kartan. Så ser hon den där vita skjortan. En barnunge börjar prata med henne. Och plötsligt ligger hon på rygg vid en ravinkant med hans händer om halsen, säker på att hon ska dö.

Winnie M Li beskriver hur denna välorganiserade 29-åring med stark självkontroll går sönder - skakar, gråter, inte vågar gå ut - samtidigt som hon försöker hålla masken.

Hon beskriver Vivians raseri när mamman till ett mördat våldtäktsoffer i radio kallar henne ”den lilla kinesiska flickan” och förutspår att hennes liv är förstört.

Och hon beskriver hur tufft det är för en våldtagen kvinna att undersökas, fotograferas, förhöras och sedan ändå delvis lämnas i sticket av en icke fungerande sjukvård och ett fyrkantigt rättssystem.

Det är vännerna som står mellan Vivian och undergången. Samma vänner som hon känner att hon måste skydda från det hon varit med om.

Den verkliga våldtäkt som Winnie M Li utsattes för ledde inte till rättegång därför att förövaren erkände. I romanen däremot beskrivs rättegången mot Johnny ingående.

Trots att författaren låter denne lögnaktige, förblindade pojke vara ursinnig på Vivian som satte dit honom och reta sig på att han var korkad nog att inte döda henne och dumpa henne i ravinen, fortsätter hon konsekvent att skildra honom så, att läsaren känner sorg för honom.

När hans farsa vill överlämna honom till polisen flyr han med broderns hjälp och man har hjärtat i halsgropen och vet inte om man önskar att han ska komma undan eller bli fast. Boven vid rättegången blir lika mycket hans försvarsadvokat som han.

Vad är det här för bok då? Jo en angelägen, tämligen slätstruket skriven, men innehållsmässigt stark berättelse om vad våldtäkt kan göra med en människa. Och om att den människan alltid förblir den hon en gång var trots att hon aldrig någonsin blir densamma.