Bo Svernström arbetar som journalist på tidningen Aftonbladet. Det gör också hans huvudperson Alexandra Bengtsson, bevakare av och expert på de hemskheter som utspelas.
På effektiv, snärtig vardagssvenska förs handlingen framåt. Den är fasansfull. En målmedveten mördare jagar upp sina offer, oskadliggör dem med elpistol, spikar fast dem mot golv eller väggar och utsätter dem för sadistiskt våld. Ibland bryts mönstret genom att någon krossas i skruvstäd eller helt simpelt skjuts.
Inalles ett tiotal personer tas av daga. Av dem mister några livet så att säga vid sidan av huvudspåret.
Hur i herrans namn ska jag kunna redogöra för denna udda bok utan att förstöra spänningen! Jag vet inte, men gör ett försök. Bo Svernström använder tvillingmotivet. Två syskon uppfostrade att hantera vapen, slutföra det de påbörjat och ignorera smärta är förenade med starka blodsband. I tysthet ingriper det ena för att rädda det andra, bokens förövare.
Författaren laborerar med psykotiska drag, som möjliggör för mördaren att flyta in i ett alldeles vanligt vardagsliv utan att slås till marken moraliskt eller etiskt av sina gärningar.
Spekulativt våld förekommer bortom alla gränser. Någonstans misstänker jag att Svernström kanske driver med hela den blodbesudlade genren. Är hans tilltag, att ett kort ögonblick kasta in en dum och rigorös överchef i utredningen, också drift med kriminalromanens stereotyper?
Huvudroll, vid sidan av Alexandra Bengtsson, spelar kommissarie Carl Edson, den verklige utredaren. Lågmäld, oklanderlig och med sin gamla reparerade studentklocka om handleden jobbar han sig målmedvetet fram till lösningen, alltmedan hans privatliv faller i spillror. Sen blir han överkörd av sina överordnade och lagen får inte alls ha sin gång.
Del ett av ”Offrens offer” vibrerar av action och gåtor. I Del två får man veta vem mördaren är. Tämligen kvasipsykologiskt förs där resonemang om vad som lett till hämnd och våld. Och om hur människan ljuger för sig själv för att alls stå ut med levandet. I sista delen redovisas hur det verkligen ligger till. Och ens eventuella föreställningar om hur brott och straff hänger ihop ställs på ända.
Han är alltså debutant, Bo Svernström. Det är en bra bok han skrivit. spännande, skickligt komponerad och med vardagslivet bulnande bakom excesserna. Men snälle författaren, krymp sadismen och öka trovärdigheten nästa gång.