"Pojken" är Tova Gerges tredje roman sedan debuten 2008. Jag känner inte tidigare till henne. Hennes första bok har titeln "Manualen" och den andra "Rakel delat med tio" (2012). I en intervju har hon sagt att ”Pojken” egentligen är hennes första roman eftersom de båda andra vetter mot dikt snarare än prosa. Språket är där huvudpersonen och berättelsen består mest av prosalyrik.
"Rakel delat med tio" handlar om en äldre kvinnas dödsprocess, medan "Manualen", som hon skrev tillsammans med poeten Athena Farrokhzad, utforskar makt och maktlöshet i relationer – sexualiserat våld och begär. Det är också temat i ”Pojken”.
Romanen börjar med att den namnlöse berättaren befinner sig på en föreläsning på universitetet där en kurskamrat i filmvetenskap, som han endast kallar "pojken", attraherar honom. Pojken är queer med en öppen sexuell identitet och han är med i en grupp som ägnar sig åt feministisk aktivism. Tillsammans lämnar de föreläsningen och bestämmer träff nästa dag. Båda söker en annan maktordning, en som är både personlig, sexuell och politisk. Berättaren och pojken har olika klassbakgrund. Pojken tillhör överklassen, medan berättaren kommer från arbetarmiljö och jobbar nattskift i receptionen på ett hotell för att dryga ut studielånet.
Markörerna duggar tätt i ”Pojken” och gör den till en konventionell queerroman – klass, kön, maktordning, identitetsskiftningar. För berättaren är sexuell makt och maktutövning i relationer just ett sätt att stärka identiteten. Han brukar sminka sig och har gjort det sedan tonåren och hans barndom var strulig med en alkoholiserad mor. Pojken däremot verkar befinna sig i ett konstant kristillstånd och gråter ofta. Skickligt beskriver Tova Gerge det psykologiska spelet mellan pojken och berättaren. De ägnar sig åt partnerbyte, sexuella lekar och gränsöverskridande sexuellt beteende.
Jag har svårt att komma in i den här romanen. Den känns väldigt klaustrofobisk i sin sexuella besatthet. Om jakten på rövknull och smisk ska vara spännande, så blir jag bara uttråkad. Kanske är jag för gammal. Kanske måste man vara ung och feminist för att bli upphetsad av en queerroman. Problematiken känns uttjatad i dag och en roman i ämnet hade varit mer motiverad på 1990-talet.
Ändå fortsätter jag läsa och hoppas att boken ska väcka mitt intresse. På ett ställe beskriver berättaren sex som ett tvättprogram som sätts igång och att han då görs ren och ”fläckfri”. Pojken är vattnet i tvättmaskinen. Han är som vatten – utan identitet och genomskinlig. Han brukar snatta kläder och saker men ingen märker något. Ingen reagerar vad han än gör. Han är inget mer än en spelbricka i andras sexuella lekar.
Pojken fungerar som en projektionsyta för berättarens fantasier och begär. På så sätt blir han dubbelt genomskinlig. Om det ska vara coolt, tycker jag bara att det är tragiskt. Hans existensberättigande är som sadomasochistiskt sexobjekt. Författaren låter berättaren kommentera: ”Jag tänker att jag slår honom för att det är det vackraste jag har varit med om.” På ett annat ställe skriver Tova Gerge att när pojken och berättaren rör vid varandra är det ”strandlinjer som fryser och smälter”. Hennes prosa är på en gång poetisk och nästan brutalt saklig. Språket är det egentliga spänningsmoment i boken.
Gräns, gränslöshet och korrigering bildar nyckelorden i ”Pojken”. Berättaren står för gränser och kontrollbehov, medan pojken representerar gränslöshet och ett flytande och obestämt tillstånd. Korrigeringen har med identitetsskapande att göra.
Romanen kan läsas som en sorts psykologisk thriller. En jakt på liv och död pågår men vem som jagar vem är svårt att säga. Kanske är det en inre jakt ner i det mänskliga psykets mörkaste vrår. Deras möten utvecklar sig till rituella våldsakter ackompanjerade av utsökt tillagade måltider. Sexualdriften jämställs med en rovdjursdrift – att äta och att ätas.
Vad vill Tova Gerge säga med denna berättelse om en destruktiv relation som till sist tar slut? Uppriktigt sagt tror jag inte att hon har något annat syfte än att gestalta komplexiteten i en sådan relation. Styrkan i boken ligger i den psykologiska skildringen av det sexuella maktspelet mellan berättaren och pojken där än den ene än den andre har övertaget. Sexualdriften gör oss alla till rovdjur.