Ännu för hundra år sedan var det en relativt lätt uppgift att presentera en nyutkommen diktsamling. Vad formen beträffar fanns det ett väletablerat metriskt system med olika versmått, och innehållet var i stort enkelt att förstå, antingen det gällde kärlek eller natur eller de stora livsfrågorna. Från och med modernismens genombrott under mellankrigstiden demolerades successivt de nedärvda versmåtten och innehållet kunde te sig nog så knepigt att förstå. Och i dag är allt möjligt både på formens och innehållets områden. Ett exempel är den nyutkomna debuten ”Broderier” av Burcu Sahin.
För att börja med titeln är den mycket konkret: den gamla främreasiatiska konsten att väva, sy och brodera. Den som för ordet är författaren själv, en receptiv flicka som inte bara lärt sig det nya modersmålet svenska utan under storasysters ledning även engelska samtidigt som den gamla textilkonsten förmedlas av flickornas mormor som följt med till Sverige. Den värld som återspeglas i dikterna är till nästan hundra procent manlig. Allt kvinnligt tilldrar sig bakom slöjor. Till stor del har boken en självbiografisk bakgrund, det framgår av Sahins debutantportätt i branschtidningen Svensk Bokhandels höstkatalog.
Nu till formen som ansluter sig till den för dagen rådande modellen och undviker allt vad meter heter och i stället strör ut texten över hela trycksidan. Ett typiskt exempel är sidan 64 som innehåller 16 ord varav sju är placerade uppe till vänster och resten halvvägs ner på högra sidhalvan. Denna form saknar det som annars utgör grunden för all poesi: rytmen, det musikaliska elementet, och avstår därmed också från det som framförallt förmedlar känslor. Modern arytmisk dikt riskerar att bli torrt visuell och intellektuell.
Skillnaden framträder klart på de ställen där författaren glömt sig och texten faller in i en fast rytm, som på sidan 60: ”jag överlämnar dikten / befläckad som din rygg / du vill inte / minnas / men säger att jag gör dig stolt.” De följande raderna saknar helt rytm och meter.
Hur ska man då värdera denna debut? Författarinnan gör ett intelligent intryck och samlar innehållet väl kring alla ord med textil anknytning. Men det musiska saknas helt. Man önskar att hon släpper till sig själv mer när hon återkommer efter denna i sin begränsade form lovande debut.