Mer än två tredjedelar av vårt avlånga land är skogbeklätt, mer löv i söder och nästan bara barr i norr. Skogen står också för nästan en fjärdedel av den svenska exporten och ger arbetstillfällen åt många människor på platser där arbete annars hade varit en bristvara. Vad vore Sverige utan sin skog?
Historikern Gunnar Wetterbergs bok "Träd" är en trivsam vandring genom skogens betydelse under historien. Dessutom är den full av visdomar och skogliga metaforer. Författarens – och tillika skogsägarens – passion för ämnet är inte svår att ta miste på.
Ett stort tema i boken är kampen om att kontrollera och dra nytta av skogen. Fram till 1800-talet stod dragkampen mellan bönder, frälse och kronan. Från och med industrialiseringen ändrade aktörerna delvis skepnad och (skogs)bönderna blev då utmanade av (skogs)bolagen medan staten hade rollen av att både vara domare och del i dragkampen.
Stora råvarutillgångar sågs i äldre tider som en av de viktigaste faktorerna bakom den snabba industrialiseringen och därmed också tillväxtlyftet för Sverige under 1800-talets andra hälft. Nutida historieskrivning brukar snarare peka på regelverkens viktiga roll för att nyttja resurserna effektivt.
Wetterberg illustrerar många oväntade effekter av nya regler. Ett exempel är Bolagsförbundslagen från 1906 som skulle hindra ”baggböleriet”. Syftet var att behålla skogen i böndernas ägo genom att göra det förbjudet för skogsbolagen att köpa enskilda skogsfastigheter utan statligt tillstånd. Frågan som infinner sig är hur industrins virkesbehov då skulle kunna täckas?
Året innan hade en lag om skogsvård och skogsskötsel införts och tillsammans med bolagsförbundslagen gav den incitament att ställa om skogsbruket. När man inte längre kunde köpa mer skog så satsade skogsföretagen på att pröva ut nya metoder för att sköta och vårda skogen bättre. Företag som MoDo under 1900-talets första hälft och SCA efter andra världskriget utvecklade mer rationella metoder. Talet om ”virkesbrist” som förts fram i debatten vid ett otal tillfällen har därmed tystnat när virkesförråden i skogen snarare ökar än minskar.
Om regelverken är ett viktigt tema är organiseringen en annan. Skogsägarna är många och har högst varierande innehav, motiv och intresse för sin skog. Ändå gick de många ägarna en gång i tiden samman för att hävda sig mot bolagen och få bättre betalt. Denna historia liknar jordbrukskooperationens, men en annan inspirationskälla kom faktiskt från Norge där skogsägarrörelsen hade formats redan under 1910-talet. Kooperationen som företagsmodell är inte bara är en framgångssaga i Sverige.
Med klimatförändringarna och den globala uppvärmningen har diskussionen om skogens och träets roll vidgats. Skogen har möjlighet att binda koldioxid och kan därmed bidra till att klara klimatmålen. Men det finns också andra användningsområden. Trä är ett hållbart byggmaterial och kräver inte, såsom betong, stål och tegel, så mycket energi för sin framställning. Wetterberg pekar också på möjligheten att använda trä för att göra plast. Det låter som science fiction, men hemligheten ligger i att delar av träet kan användas till att göra ett förnyelsebart kolfiber med i stort sett samma egenskaper som olja.
Bokens avslutning skänker därmed ett djupt allvar till en annars lättsam och lättläst framställning.