Andra världskriget är utan omsvep det mest genomlysta kriget i världshistorien. Anledningen är enkel: insatserna var enorma. En seger för axelmakterna hade skickat ner stora delar av världen i ett mörker av slaveri, utrotning och gränslöst förtryck. Dessutom är det ett krig som spände över hela jordklotet. Det finns alltså mycket att skriva om.
Det författarna Niclas Hermansson och Peter Ryberg gör i ”Okända fakta om andra världskriget” är att leta fram anekdoter och kuriosa som få ännu känner till. Stoffet är tematiserat på sju områden: människor, djur, maskiner, plan, händelser, hemligheter och förbrytelser. Det stora flertalet av de korta berättelserna är läsvärda. Titlar som ”Andra världskrigets sämsta flygplan?”, ”Den bevingade stridsvagnen” och ”Gerillaledaren som bar gevär och läppstift” illustrerar bokens tema.
I berättelserna om krigsförbrytelser tar författarna upp några glömda offer och förövare. Att minst tio miljoner kineser dog under kriget, främst av den brutala japanska krigföringen, brukar sällan omtalas. Andra skildringar i den avdelningen ger mig kväljningar trots avsaknaden av bilder, till exempel kroatiska Ustašas blodiga slakt som fick härdade SS-män att blekna.
Vissa förbrytelser har konsekvenser än i dag. Både Polen och Ukraina har goda skäl att hålla ihop mot den expansionistiska Putinregimen. Men en tragedi från världskriget spökar och fräter på enigheten. Boken tar upp hur den nationalistiska ukrainska rörelsen OUN massakrerade civila polacker i Volynien och Galizien. På plats i Warszawa för några år sedan fick jag beskåda upphetsade polska ultranationalister som skrek okvädningsord mot OUN:s ledare Stepan Bandera som de beskyllde för massmorden. Historien går igen.
Bokens syfte är inte att ge någon skarp analys eller något nytt perspektiv på kriget. Inte heller att gräva fram nya fakta ur arkivens gömmor. Det mesta av det författarna presenterar finns att hitta i befintlig litteratur. Samtidigt har författarna lyckats bättre än många andra i genren allmänna faktaböcker om andra världskriget.
Den här sortens böcker har en tendens att hamna i kategorin ”onödiga faktaböcker” där tonvis med kuriosa travas. Ett minimikrav bör vara att de okända fakta som presenteras inte är faktoider – alltså halvsanningar eller försanthållna osanningar. En sådan fälla går inte Hermansson och Ryberg i, de håller näsan en bra bit ovanför den nivån.