Det är april 1945. Krigsslutet närmar sig. Engelska bomber faller över en liten grekisk by. Där håller man på ockupanterna, tyskarna, som man känner. Spring till grottan, beordrar den unga vackra Fröken sin lilla klass, där alla pojkarna är kära i henne.
Och i grottan börjar äventyret. Där berättar Fröken dag efter dag, allt medan bomberna faller, om ”Slaget om Troja”. Så heter också Theodor Kallifatides nya bok, som borde bli läsning för alla Sveriges niondeklassare. Andlöst spännande och djupt engagerande möter läsaren där ett av världslitteraturens mästerverk, Homeros ”Iliaden”, i lättläst tappning.
Om Trojanska kriget skriver också den australiensiske författaren David Malouf i sin skakande enkla men djupa roman ”Lösen”, översatt till svenska 2012. Också ”Lösen” borde bli obligatorium i svenska skolor, men inte förrän i trean på gymnasiet. Dess subtila behandling av hur en enskild människa kan upprätthålla anständighet, i en tid besudlad av blod, kräver mogna läsare.
Kallifatides och Maloufs utgångspunkter är förbluffande lika. Båda drabbades av ”Iliaden” som skolpojkar. Båda tar fram anti-krigsdragen i världens mest kända krigsepos. Båda betonar vikten av vardagens handlingar. Kallifatides mötte ”Iliaden” som gymnasist. Han kallar Homeros epos ”den starkaste anti-krigsdikt som har skrivits”. Driften att få ut den till stora läsargrupper har förföljt honom. Malouf var nio år, när hans fröken en regnig rast började läsa om Trojanska kriget. Alltså samma grepp som Kallifatides använder i sin roman, fast där är det bomber och inte regn som faller när hans Fröken leder sina barn till Troja.
Bägge ser Homeros krigsdikt som en fredsappell. Kallifatides säger: ”Han ville tala om en enda sak: att kriget är tårarnas källa, och att det inte finns några segrare.” Sköna Helena, kvinnan som orsakade kriget, är hos Kallifatides Förloraren med stort F. Antingen kommer hon att mista sin make eller Paris, sin älskare; antingen går Sparta, där hennes barn lever, till spillo, eller också förintas Troja, dit hon flytt med Paris.
"Slaget om Troja” är kraftfull och levande nog för att ge nytändning åt Homeros ”Iliaden”. Och i bokens grekiska by har döden ”inte blivit mildare” sedan Trojas tid. Ändå förälskar sig tonåringarna medan bybor och tyskar och partisaner lever sina liv mitt i krigsvirveln, som pågår utan sans och vett medan alla kammar noll, precis som för 3 000 år sedan vid Troja.