Incestdrama i militärdiktaturens Brasilien

Inte ens kärleken förmår bryta invanda mönster i brasilianska Luiza Saumas mångbottnad debutroman "Kött och ben och vatten", skriver Inger Dahlman.

Journalisten och romandebutanten Luiza Sauma är född i Rio de Janeiro men bor numera i London. "Kött och ben och vatten" har hyllats av kritiker världen över.

Journalisten och romandebutanten Luiza Sauma är född i Rio de Janeiro men bor numera i London. "Kött och ben och vatten" har hyllats av kritiker världen över.

Foto: Guilherme Heurich

Bokrecension2018-07-22 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tidlösa myter om hur människan i missriktad välvilja försöker påverka allt till det bättre, men i stället släpper helvetet löst, ligger som en klangbotten bakom romanens handling.

I den antika grekiska Oidipusmyten dödar Oidipus sin far och lägrar sin mor trots alla ansträngningar som görs att avvärja hans öde. I Luiza Saumas roman orsakar en far incest mellan sin son André och sin dotter Luana, genom att förtiga att de är syskon.

I tron att han gör gott låter denne pappa familjens hembiträde uppfostra den dotter han avlat med henne under sitt tak. Där blir hans son förälskad i flickan. När halvsyskonen blir ett kärlekspar ekar orden ”Det var ute med oss” genom sidorna.

Tragedin har också en annan sida. Pappan betalar en tid Luanas skolgång tills den dag hon abrupt tvingas avbryta studierna och bli familjens tjänstehjon tillsammans med mamman. Därmed stäcks hennes drömmar att bli läkare och avundsjukan mot André och hans kamraters självklara rätt att studera äter henne.

”Kött och ben och vatten” är alltså mer än en modern variant av urgamla myter och en kärleksroman. Den är också berättelsen om det klassamhälle Brasilien var under militärdiktaturen, då man refererade till demokrati som ett skämt. Sauma målar upp bilden av en bortskämd, festade rikemansklass, befriad från vardagen av fattiga, svarta kvinnor, som tar sig an deras barn, lagar deras mat och sköter deras hem.

Romanen utspelas i Rio de Janeiro, i trakter nära Amazonfloden och i London. Författaren ger röst åt den hysteriska längtan till Europa som fanns hos Brasiliens välbärgade ungdomar på 1980-talet. Själv är hon, liksom sin romanfigur André, brasilianare som lämnat hemlandet och rotat sig i London.

Bokens huvudperson André är sjutton och hans lillebror sju när deras mamma dör i en trafikolycka. Allteftersom handlingen framskrider börjar man misstänka att hon kanske körde ihjäl sig med flit. Och först sent anar man varför. Händelsen blir en vattendelare i familjens och inte minst i Andrés liv. Gång på gång tar han hennes död som ursäkt för sina val.

Andrés far är plastikkirurg och utför kvällstid olagliga aborter också på kvinnor ur Rios högsta kretsar. Sedan hustrun dött låter han, också det helt olagligt, André assistera, dock inte vid aborterna. När sonen en dag ber honom hjälpa den gravida Luana, inser fadern ögonblickligen att pojken är pappa till barnet och han berättar att ungdomarna är syskon.

Därmed har man nått romanens vändpunkt, den så kallade peripetin, ett av stildragen i den grekiska antikens drama. Avsnittet är ett av bokens hetaste.

André flyr till Europa och utbildar sig till läkare i London, där han gifter sig, får två döttrar och blir kvar. Ungdomstiden i Brasilien förvandlas allt mer till minne. Tills brev från Luana anländer, fläker upp Andrés trauma och kullkastar hans liv.

”Kött och ben och vatten” är förvånansvärt sammansatt för att vara en debutroman. Men den innehåller också flacka passager. Dit hör berättelser om tonåringar som dricker och dansar och testar sex och dit hör det tama slutet. Att innegängen under vibrerande hetta och grönska håller till på Ipanemas världsbekanta stränder ökar knappast berättelsens temperatur.

Bland bokens välbärgade ungdomar väcker det ingen uppmärksamhet om någon får en plastikoperation av näsa eller bröst i 18-årspresent. Att få en kula i skallen vid ett rån är också vardagsmat. Författarens sociala fingertoppskänsla visar sig när hon skissar förövarna, undernärda småpojkar som dödar för ett par skor.

En ledtråd kastas då och då ut och man börjar ana vad som kokar under ytan i Saumas till synes enkla berättelse. En piga, som barnet i en familj älskat förbehållslöst, får plötsligt en kyla över sig. Som när André en sällsynt gång vill hjälpa Luanas mamma duka av, och denna fräser: ”Du gör inte mitt jobb.”

"Kött och ben och vatten” har fått ögonen på sig på flera håll i världen, bland annat för att den lyfter fram hur klass, ras och kön under militärdiktaturen i Brasilien bildade ogenomträngliga barriärer mellan människor. Inte ens kärleken rår på sådana invanda mönster, det är författarens tes. Ett av hennes exempel är hur André i London går bet på att bli den make hans engelska hustru vill ha, en som fixar med barnen och lagar mat, sysslor fullkomligt otänkbara för en man från den klass, det land och den tid han kommer ifrån.

Litteratur

Luiza Sauma

Kött och ben och vatten

Övers. Erik MacQueen

Modernista