Att översätta poesi är vanskligt även näraliggande språk emellan.
Hur mycket svårare då med i en diktare som Ko Un, född och verksam i Sydkorea.
Hans författarskap omfattar 122 volymer i de mest skiftande genrer, men hans berömmelse vilar på poesin.
Några urval dikter har tidigare givits ut som resultat av samarbetet mellan en korean och en svensk, men nu presenterar Atlantis förlag en volym dikter valda och tolkade av Sun-Kyoung Choi ensam, en koreansk kvinna med doktorsexamen från Umeå universitet och nu lärare i svenska på ett universitet i Seoul.
Resultatet är imponerande.
Hur dessa tolkningar förhåller sig till originalen i form och och innehåll kan jag inte ha någon mening om, men i gengäld har jag avnjutit dem som poesi i egen rätt.
Längden i dikternas radantal växlar starkt här måste jag av utrymmesskäl hålla mig till de korta.
Ett exempel: Eremiten som nattetid sitter på ett utedass och hör
”Grodornas kväkande under den tidiga vårens månljusa nätter / når världens alla hörn och gör oss till en enda familj / Om du är klar torka dig där bak och ge dig av”.
Och här en annan nattlig dikt som kanske rymmer ekon av författarens tioåriga vistelse i ett buddhistkloster:
”För tusen år sedan var jag du / om tusen år är du jag / Tillsammans lyssnar du och jag / två döva / till ljudet av nattens regn”
Människans privatsfär och den omgivande naturen utgör de ämnesområden som kommer bäst till sin rätt i urvalet.
Men en stor del av Ko Uns liv och av den omfattande produktionen har politisk ideologisk inriktning.
Född 1933 präglades hans mannaår av konflikten mellan Nord- och Sydkorea och tillhörande spänning mellan demokrati och diktatur.
Hans frispråkighet straffades upprepade gånger med kortare fängelsevistelser.
Ett exempel på denna motivkrets i hans författarskap är den 37 rader långa dikten om ”Femtio år med vapenstilleståndslinjen i vårt lands blockerade midja / har förflutit som ett ögonblick”. Rytmiskt skulle rader som dessa kunna läsas som ren prosa. Detsamma gäller flera av de samtidspräglade dikterna i urvalet
Helt annorlunda är rytmen och klangen den korta dikten ”Ett rum.”
”Släcker lampan / klär av oss / två nakna glödande kroppar / omslingrade / tills allt kött förångats / tills bara benen är kvar / som lyser upp vapenstilleståndslinjen om natten”.
Sådana pärlor finns det säkert gott om i Ko Uns enormt omfångsrika författarskap.