Nittio noveller. 700 sidor. Allt från fantasterier till gråaste fyllevardag. Där har ni i korthet boken ”Svenska noveller – från Almqvist till Stoor”. Mer berörande än det mesta i detta flöde av texter är vad ett barn skrev på 1940-talet under rubriken ”Sommaren och döden”. Han hette och heter Per Wästberg. En sån himla tur att hans text inte slank undan när Ingrid Elam och Jerker Virdborg gjorde sitt urval.
Per Wästberg, nu en av de återstående i den olycksaliga Svenska Akademien, var femton år 1949, när han debuterade med novellsamlingen ”Pojke med såpbubblor” där ”Sommaren och döden” ingår. Undra på att man talade om ett litterärt underbarn.
Med elegans och intelligens och naken känsla skriver denne pojke om ensamhet och om döden. Förbluffad noterar man den psykologiska klarsyn med vilken han iakttar sin huvudperson, en gosse i hans egen ålder, som finner och snart mister en kompis. Per Wästberg låter honom tänka: ”Jag kom egentligen aldrig underfund med att jag i grund och botten inte hade tyckt om honom.”
Ytterligare några av samlingens noveller handlar om barn, men då är författarna vuxna. Bland texterna finns västerbottniska Stina Stoors ”Gåvan”, publicerad 2015 i novellsamlingen ”Bli som folk”. Novellen handlar om en skilsmässounge mitt emellan två livsodugliga föräldrar. Pappan kör halvfull av vägen, när han kommer för att träffa dottern. Den lilla guldtacka han smusslar till henne får hon inte behålla för modern, en dagdrömmerska med planer som aldrig kommer att förverkligas. Försvarslös dras man in i detta vardagsdrama kring ett barn.
”Svenska noveller" är en påminnelse om den skatt av korta, innehållsrika texter som ligger bortglömd och ur vilken de två eldsjälarna Ingrid Elam och Jerker Virdborg, nu fiskat upp guldkorn.
I förordet lär de oss att ordet ”novell” dök upp först 1810 och att Fredrika Bremer skrev den första svenska novellen, publicerad 1828 i boken ”Teckningar utur hvardagslifvet”.
Urvalet målar tydligt upp den svenska landsbygden med skog och vemod och fattigfolk begivet på brännvin.
Själv slås jag av kraften hos de finlandssvenska modernisterna, författare som Elmer Diktonius och andra. Solveig von Schoultz hör till dem. Hennes novell ”Någondera” är en riktig liten pärla i koncentration, psykologisk skärpa och känslighet.
Den handlar om en tjej, ensam mamma till en liten baby, och den kille hon ska gå ut på krogen med. Han otålig över att de aldrig kommer iväg. Hon i upplösningstillstånd över att ungen vägrar att både äta och somna. Porträttet von Schoultz skissar av dessa två, ännu inte vuxna människor, där de övermannas av andra impulser än att få vara unga, är helt underbart.
Samma råa närvaro som hos modernisterna i öst finns också i färskare texter på den nya vitala svenska som tar för sig i vårt litterära rum, som hos Alejandro Leiva Wenger. I novellen ”Elixir” kastar han sönderbruten syntax, ett helt nytt ordval och en jävla massa liv rakt i ansiktet på läsaren. Det handlar om ungdomar som leker med döden, kaxiga, livrädda och totalt hudlösa.
Att lejonklon i språket hos de verkligt stora, till exempel August Strindberg, klöser lika vasst i dag som för generationer sedan, får man också bevisat för sig. Så här skrev Strindberg redan 1884 i ”Naturhinder”: ”När barnet var fem månader var frun i grossess igen. Kors i Herrans eviga namn! – Ja, si när det börjar en gång, så är hin lös.”
Också Göran Tunströms mästarklass står sig. Med mild humor och total tolerans skildrar han i ”Skenäktenskap” attraktionen mellan två konduktörer, som bara möts som hastigast då och då, när deras tåg råkar stanna på samma station.
Mannen har en rejäl fru, som är en baddare på att laga till fisk. Den kvinnliga kollegan däremot, som hans hjärta börjat klappa för, visar sig oduglig till och med på att känna igen en gädda. Därmed avgörs saken. Skirat smör och pepparrot ska inte underskattas. Tack, tack Elam och Virdborg att ni lotsat mig och andra in i denna ljuvlighet!
Författaren och kritikern Ingrid Elam är professor i litterär gestaltning och docent i litteraturvetenskap. Hon har varit kulturchef på tre svenska dagstidningar, senast Dagens Nyheter. Hon och författaren och kulturskribenten Jerker Virdborg har med ”Svenska noveller” gett oss läsare tillgång till en skatt, som skulle varit mycket svår att hitta på egen hand.