”Klister” blev klar i somras, strax innan 56-åriga Kate Larson dog. Den visar på platsens betydelse för författaren. Liksom Kerstin Ekman håller fast vid sin Gubbas hage i norra Roslagen har Kate Larsson gjort ett hus och en trädgård vid ett hav på södra Öland till sin.
Boken innehåller noveller, dikter och en essä om Kate Larsons författarskap, skriven av hennes vän och kollega Anna-Karin Palm. I ett förord betonar Kurt Almqvist hur humor och allvar förenas när Kate Larson med Platon i bakhuvudet formulerar sina texter.
”Klappat och klart!” Så börjar bokens första och i särklass bästa novell, ”Danaë i guldregnet”. Så enkelt och slagkraftigt, uttrycker hon sig, Kate Larson. Novellens kvinnliga huvudperson har just installerat sig i det hus på den ö som är författarens plats.
Med kvickhet och skarpsyn iakttar Kate Larson hur människan gagnlöst donar för att få som hon vill. Myten om prinsessan Danaë liknar Oidipusmyten. Kungen låser in dottern sedan han spåtts att hennes son skall döda honom. Men guden Zeus listar sig in i till Danaë som ett guldregn och befruktar henne och deras son blir kungens död. För ödet rår.
Novellens författare isolerar sig för att skriva. Hon får inte störas! Till inspiration har hon dikter av en bortglömd kvinnlig poet. Men skrivet blir det inte. Hon retar sig på grannkvinnan som klafsar omkring i gummistövlar kring brevlådorna så snart hon själv smiter dit.
Så dyker det upp ett anslag. Hennes poet och musa skall framträda i grannbyn. Ja, sen begriper ni ju vart det barkar! Grannkvinnan är poeten! Och elegant skodd är hon också!
Pricksäkert sticker Kate Larson i novell efter novell hål på det som är ohållbart, uppblåst eller på annat sätt sjukt.
Anna-Karin Palm framhåller hur det rör sig om filosofi snarare än psykologi i Kate Larsons texter. Ja, visst är det så! Men det kan man glatt strunta i. Det intressanta är att filosofidoktorn så opretentiöst blottlägger strukturerna bakom vår kamp för en plats i värmen från andra människor.
Anna-Karin Palm uppmärksammar också hur Kate Larson bygger upp sina novellsamlingar kring ett tema. I ”Klister” är antikens myter gemensam nämnare. De klistrar sig fast på nutidsmänniskan, där hon sprattlar i moderniteten.
Kate Larson skrev romaner, noveller, essäer och poesi. Under årtionden undervisade hon i kreativt skrivande och fick det högsta omdöme en lärare kan få; att hon såg varje enskild elev.