Ensam löprunda i land märkt som terroriststat

Kristina Paltén samlar bevis för att västvärlden och islam kan samexistera.

Tillsammans med Desirée Wahren Stattin (vänster) har Kristina Paltén (höger) skrivit om sin 184 mil långa löprunda genom Iran hösten 2015.

Tillsammans med Desirée Wahren Stattin (vänster) har Kristina Paltén (höger) skrivit om sin 184 mil långa löprunda genom Iran hösten 2015.

Foto: Kjell B Persson

Bokrecension2018-08-04 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med svetten flytande i 45-gradig värme och i handskar och ullunderställ när snön faller löper Kristina Paltén hösten 2015 tvärs över Iran. Hon avverkar 184 mil på 59 dagar. Hennes mål, där hon springer ensam i ett land märkt som terroriststat, är att visa att ”världen är rätt så snäll”.

I boken ”Den rädda löparen” som hon skrivit tillsammans med Desirée Wahren Stattin samlar hon bevis för att västvärld och islam kan samexistera. Hennes nyckelord är ”tillit, nyfikenhet, öppenhet”.

Tårar, glädje, engagemang och utmattning växlar medan hennes kropp flyger fram på livsfarligt trafikerade vägar och genom storslagen ödemark.

Två män är avgörande för att allt ska gå i lås, Amir Nazari, iranier i Sverige, och dennes vän i Iran, Mehrdad Kashani, som tar stora risker för Kristinas dröm.

Skräckslagen av fruktan att våldtas eller fängslas börjar hon sin resa i förvissningen att ”om det var löpning Gud ville att jag skulle ägna mig åt så fick det bli så”. Men vad hon möter är inte våld utan uppseendeväckande vänlighet och generositet. Överallt öppnar människor sina hem för henne.

Ibland storknar hon, när hon dödstrött måste visa upp ett ständigt intresserat ansikte. Hur orkar Kronprinsessan Victoria, undrar hon. Via nätet vet människor var hon finns. Hon ser hur alla öppet använder förbjudna sociala medier.

Kristina Paltén var inte novis när hon startade sitt Iran-projekt. 2014 blev hon världsmästare i 48-timmars löpning på band. 2013 avverkade hon och löparkompisen Carina Borén sträckan Turkiet–Stockholm till fots och per kanot. Sina prylar kånkade de med sig i barnvagnen Baby Blue. Den blev Kristinas följeslagare också i Iran.

Innan hon var 31 år hade hon aldrig sprungit. Sedan blev löpningen hennes kompensation för de barn hon inte kunde få

”Den rädda löparen” är rappt skriven. Sträcka för sträcka redovisas. Ibland blir det enahanda. Men oftast fångas man av situationerna.

Pragmatiskt undviker Kristina Paltén allt kontroversiellt; ingriper inte ens när en liten 7-åring blir överöst av örfilar. Går bara kokande därifrån. Magstarkt? Ja! Men vad skulle du och jag ha gjort?

En gång handlar hon oöverlagt. Paniken hamrar efteråt.

Det faktum att fotografen André Larssons dokumentär om Kristina Paltén resa fick 16 miljoner visningar på nätet efter Donald Trumps förslag ”muslim ban”, visar vad hon har satt igång. Nu befäster boken hennes övertygelse att vi inte behöver frukta varandra.

Litteratur

Kristina Paltén och Desirée Wahren Stattin

Den rädda löparen

Wahlström & Widstrand