Vem var Carl Axel Gottlund? En tvåspråkig finländare född 1796, död 1875. Svenska var det språk som talades i prästfamiljen men snart lärde han sig finska.
Hans viktigaste insats i nordisk historia måste anses vara att han verkade vid besök 1817 och 1821 för att de skogsfinnar, som arbetade i olika delar av Sverige och Norge skulle få drägliga förhållanden. Detta speglas till exempel i uttrycket "Orsa finnmark".
Jag vill uttrycka min starkaste respekt för kommentatorn Lars Lundin, som lagt ner ett otroligt arbete på kommentarerna så att de fyller alla vetenskapliga anspråk. Därigenom har det blivit en mastig volym om 740 sidor. Den är också välillustrerad med färgbilder.
Gottlund hade redan som 15-åring börjat föra utförliga dagböcker som bevarats. Det gör att man i boken kan följa honom dag för dag med början i september 1817. Det är mest vardagliga upplysningar om hyra av rum och liknande.
Både Geijer och Atterbom var aktuella vid den här tiden. Vi får veta att här fanns den finska studentnationen, som visserligen inte hade något eget hus men träffades hos inspektor. Stämningen var där starkt fennomanskt präglad.
Viss information kan vara av intresse för Uppsalas historia. Det är att man besöker ett badhus, som inrättats någonstans nedanför slottet.
En sak som tar mycket liten plats hos Gottlund är studierna. Visserligen talas det om disputation också för hans del men det har en annan betydelse än i våra dagar; den förekom också på studentnationerna. Någon examen avlade han aldrig. Lundin talar om honom som en "överliggare".
Vetenskapligt sett är det motiverat men ändå tröttsamt för läsaren att mycket stora delar av boken också är försedda med dagboksanteckningarna också på finska språket.
Gottlund hade ett starkt driftsliv och sina upplevelser med flickor, alltid hämtade ur den tjänande klassen, kanske påträffade i vimlet vid Distingsmarknaden, döljer han inte.
Språket är då av en sådan art att det inte här kan återges. En flicka, som kom från Lagga utanför Uppsala var särskilt uppskattad.
En annan gång med en annan flicka hade under samlaget lakanet blivit blodigt. Gottlund tillägger: "Hon fick själv tvätta det."
På sin ålderdom gjorde han däremot gällande att han alltid haft en stor respekt för kvinnokönet.
Många studenter, exempelvis ur-juvenalerna i Wennerbergs krets, ägde stor spiritualitet. Sådan kan man knappast finna hos Gottlund.
Gottlund intresserade sig mycket för den fornfinska mytologin genom undersökningar. Dock kom andra att stå för det egentliga arbetet med "Kalevala" och övrigt inom genren.
"Saukko" hette en pudel som Gottlund skaffade sig redan 1817 och som blev hans trogna stöd. Då han försvann tio år senare lät ägaren efterlysa honom på olika sätt men det visade sig tyvärr att man låtit avrätta hunden.
Låt mig sluta med ett tankeexperiment. Vi som lever nu kan ibland fantisera om hur intressant det vore att få vara en vecka tillsammans med exempelvis Atterbom eller Geijer. Men jag tror inte att vi har samma önskemål beträffande Gottlund.
För oss ägde han alltför svårgripbara eller rent av oförståeliga karaktärsinslag.