Mexikofödda Valeria Luisellis tredje bok av fyra, “Historien om mina tänder”, kommer nu i svensk översättning bara ett halvår efter att hon introducerades på svenska med romanen “De tyngdlösa”. Så har böckerna också fått prestigefyllda priser i USA. Och det är en Luiselli som man känner igen. Hon intresserar sig även i denna roman för berättelsens kraft och ställer frågor som rör litteraturens värde, detta med utgångspunkt i saker som språk, etnicitet, genre, stil och litteraturhistoria med fokus på förhållandet mellan fiktion och verklighet.
Berättaren i "De tyngdlösa" erövrade sin ställning genom att koppla ihop litteraturen och staden New York, i den nya boken så erövrar berättaren sin position genom att koppla ihop berättelser och ting. Huvudpersonen i "Historien om mina tänder" är en man vid namn Gustavo Sánchez Sánchez, också känd som "Motorvägen", som för att skapa sig en ny tillvaro blir auktionsutropare.
Hans teori är att det egentligen inte är föremålen som säljs utan historierna om dem. Han tummar på äktheten. Och kommer långt. I förlängningen tänker jag att det är också så man skapar sin värld, genom de berättelser man tror på, oavsett om de är sanna eller inte. Det finns inga garantier för att saker och ting hänger ihop.
“Historien om mina tänder” är, berättar författaren i efterordet, ett experiment. Luisellis idé när hon skrev romanen var att skriva något för fabriksarbetare på juicefabriken Grupo Jumex utanför Mexico City. Hon ville undersöka om arbetarnas värld och det intilliggande galleriets Galleri Jumex kunde närma sig varandra.
Boken är skriven som en följetongsroman. De läsande arbetarna diskuterade kapitlen efterhand som författaren skrev dem och lämnade sedan kommentarer. De kom också med egna anekdoter som författaren tog del av och infogade i berättelsen.
På så sätt är Luisellis roman också en undersökning av vad en berättelse kan göra med verkligheten för den som är med och skapar den. Hon upplåter alltså ett tidigare stängt rum till arbetarna som därmed kan ta plats på litteraturens prestigefyllda scen.
Titeln “Historien om mina tänder” är rättfram. Det handlar verkligen om tänder. Den övergripande berättelsen handlar om “Motorvägens” liv. Men anekdoter om utdragna tänder som byter ägare leder in berättelsen på olika sidospår. Tänderna påstås ha tillhört diverse olika historiska personer, men det är ingen hemlighet för läsaren att det är hopdiktade lögner. Och det blir extra roligt och fantastiskt när auktionsutroparen ropar in Marilyn Monroes tänder. När han sedan transplanterar in dem i sin mun, trots att de är lite gulnade av tobaksrökning, är det lätt att föreställa sig ett absurt utseende
Berättelserna om tänderna är också ett allegoriskt sätt att berätta om hur ett konstverk får sitt värde. Detta är dessutom en metod som författaren använder sig av. Genom att referera till en mängd olika författare, konstnärer och artister kommer texten att vistas i ett sällskap som ger mervärde. Det är allt från Platon till Leroy Van Dyke och hans låt “The Auctioneer”.
Valeria Luiselli skriver med en charmig stil och hennes sätt att diskutera frågor som rör litteratur är genialiskt. "Historien om mina tänder" är en roman som upptäcker både gammalt och nytt. Här finns en uppfinningsrikedom, en kärlek till infall och en absurd humor. Det är nyskapande och angeläget och mycket roligt att läsa.