Den ena är snar att hitta elände i allt som ska ske eller kan hända och den andra lika snabb på att hitta det positiva i precis allt. Minus möter plus och kontakt uppstår, även mellan skådespelarna och den unga publiken.
Det fina med föreställningen är att dessa två rollfigurer har något för alla i publiken att identifiera sig med. Vem har inte varit osäker inför att möta en folkhop, till exempel när man ska hålla föredrag i klassen? Och vill vi inte alla tro att bra saker ska hända?
Sex- och sjuåringarna från Knivsta som jag delar upplevelsen med är snabbt med på noterna. De gissar vilt vad skådespelarna föreställer när de leker charader och klappar händerna uppmuntrande i takt när den negativa, självförminskande Johan ska ta scenen i besittning alldeles ensam. Att se honom växa med den uppgiften är en av föreställningens höjdpunkter.
Stunden när C:son är jätteledsen och gråter och pruttar om vartannat är lite knepigare att hantera. Ska man skratta eller känna medlidande? Men det är egentligen klassiskt clowneri, bakom en skämtsam mask kan finnas stor sorg och känslor ju är ofta komplexa.
Radarparet i sina blommiga kostymer påminner om flera av sina företrädare i genren. De gör jämförelser och väger argument som Magnus och Brasse, klantar omkring i slapstickstil som Helan och Halvan, nonsenspratar som Abbott och Costello och så vidare. I foajén finns det foton i barnhöjd på några komikerpar genom tiderna som man kan ana har inspirerat (fast jag undrar vad Batman och Robin gör i sammanhanget).
Det är en koreograf som regisserat föreställningen, Minna Krook, och även om de regelrätta dansnumren inte är så många så är rörelse och kroppsspråk en central del i uttrycken. Vad Harry Fredländer måtte ha jobbat för att snubbla så bra som han gör. Första gången det sker är jag övertygad om att föreställningen måste brytas på grund av olycka. Men efter ett tag förstår vi att han aldrig slår sig för att han är en så rasande styv trillare, för att travestera en annan nonsensmästare, Nalle Puh.
De båda aktörerna får också ett gemensamt problem med en konstgjord bajskorv som hamnat fel. Att lösningen handlar om samarbete mellan två olika personligheter får man veta liksom i förbifarten. Förmedlat opretentiöst, lekfullt och med värme.
Fotonot: Föreställningen ges offentligt 9, 23, 30 september, men spelas hela september som skolföreställning.