Recension
Teresa Glad
Farbröder
Natur & Kultur
Författaren Teresa Glads bok "Farbröder" är ett maffigt verk. Men för vem?
Tänker mig in i barnets värld. Är det här en bok som jag som barn hade velat läsa tillsammans med min mormor och morfar? Som en startpunkt för alla frågor som jag önskar att jag ställt när de fortfarande var i livet? Det vore fint, men jag är inte helt säker på att "Farbröder" väcker samtal över generationsgränserna.
I "Farbröder" från Natur & Kultur ryms över hundra sidor mansliv. Teresa Glad har intervjuat nio män om deras barndom, liv och existentiella tankar och omsatt deras berättelser till en konstnärlig bilderbok.
Att det är de vanliga männen vi möter i "Farbröder" är en del av en ny trend. Inom barnlitteraturen finns en ny rörelse för att lyfta fram mansrollen. Till exempel i bilderböcker som ”Fakta om pappor” (2021) av Oskar Kroon och ”Pappor ska vara tjocka” (2020) av Nils Andersson.
Det är bra att männen får ta plats i barnlitteraturen. Men jag vänder mig mot det pliktskyldiga återberättandet av så många personligheter. Själv hade jag hellre stannat vid en berättelse, eller tre som länkar in i varandra.
Men främst är det tyngden i verket som bekymrar mig. Boken är krävande av läsaren, krävande av bildbetraktaren. Realism skapar igenkänning, men tenderar också att bli tråkig, tung och ogenomtränglig.
Teresa Glads tidigare barnböcker ”Pella och pinnarna” (2016) och ”Pella och Längtan” (2017) som gavs ut på Alfabeta är mer lättsamma.
Barn uppfattar inte på samma sätt som vuxna, men bitvis är "Farbröder" riktigt deppig. Bokens första farbror Jon bär på en djup svärta. En tragisk livsskildring som känns som en käftsmäll. ”Jag vet inte” skriker vita bokstäver mot svart bakgrund. En kontrast mot målningarnas dova toner.
Farbrorn Dick vill lukta på allt, till och med sina smutsiga kalsonger. Han minns ett övergrepp som inträffar på skolgården, men som aldrig bearbetas.
Till slut får boken en ljusare vändning. På sista sidan är Lasse innesluten i en rejäl björnkram. Boken slutar med de tänkvärda orden: ”Ibland önskar jag att det fanns någon som hade alla svar. Finns det någon sådan?”
Det är en varm avslutning. Men hos "Farbröder" finns inga svar. Boken är en berg-och-dal-bana av känslor, en ångestfylld karusell som lämnar ett bittersurt doftspår.