När barnet får tänka självt

Det bästa med boken "Vad är en flod?" är att den ger barnet utrymme att tänka själv. Det är en saga som når in i barnets tankevärld, tycker Matilda Nilsson som jämför tre nya barnböcker.

I "Vad är en flod?" syr Monika Vaicenavičienė ihop stort och smått, gammalt och nytt i ett hav av strömmande droppar som alla går mot samma mål. Djupa, breda, dånande och mytomspunna floder beskrivs.

I "Vad är en flod?" syr Monika Vaicenavičienė ihop stort och smått, gammalt och nytt i ett hav av strömmande droppar som alla går mot samma mål. Djupa, breda, dånande och mytomspunna floder beskrivs.

Foto: Monika Vaicenavičienė (bilden är beskuren).

Barnböcker2019-03-16 07:15
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vad är en flod? Det frågar barnet sin mormor gång på gång. I boken med samma spörsmål som titel finns ett nytt svar på varje uppslag. En flod är vatten. En flod är kraft. En flod är en resa.

I "Vad är en flod?" finns människans kamp för att tämja floden, utnyttja dess vatten eller utvinna energi. Här finns lyckade exempel och misslyckade. Flodens tråd sicksackar mellan ljus och mörker, allt binds ihop av vattenflöden.

Små historier fogas samman i ett flödet kring Jordens vattendrag. Ett nät av berättelser och myter knyts ihop.

Monika Vaicenavičienė saga började som ett examensarbete för Konstfack 2017. Nu har rättigheterna sålts till elva språkområden och boken prisades med World Illustration Award 2018.

En flod ger liv, en flod tar liv. En flod är vacker, en flod är farlig. En flod fanns långt före du och jag – och kommer finnas långt efter vår existens. En flod är en sagoberättare, men barnet får tolka historien själv.

De många svaren ger en komplex bild av något större och ofångbart. Väven, som håller allt samman. Den som aldrig beskrivs i ord, men som syns i mormoderns sömnad.

"Vad är en flod?" från Opal förlag är en berättelse som inte passar de allra minsta, och tyvärr är texten skrivsstilsartad och likt vatten undflyende, svårläst för en nybörjare på läsning. Men kanske är det här en saga som du helst ska läsa högt, likt en mormor som delar av sin mångåriga kunskap till sitt barnbarn. Också generationer förs ihop av forsande ord och bilder. Och "Vad är en flod?" flödar rakt in i barns tankevärld.

Att barnen själv får frihet att tänka är ett grepp som återkommer i söta kärlekshistorian "Det fattas något här" från Rabén & Sjögren.

I det lilla bokstavsmysteriet finns inga kitschiga hjärtan och stora känslor, bara avsaknaden av något som är så viktigt. Något vi alla längtar efter. Kärlek för små handlar sällan om fysisk närhet, pussar och kramar utan om samhörigheten med en annan person, som bara får en att må bra.

Klara Persson lyckas med avsaknaden av ett ord beskriva den största känslan på små barns språk. När barnen hittar vad det är som saknas blir de jublande glada. Visst är vägen dit klurig, men varm och härlig när man hittar rätt.

Vad var det som fattades i "Det fattas något här"? Nej, det får du själv läsa för att förstå.

Klara Persson har tidigare prisats med Slangbellan och bilderbokspriset Snöbollen.

Ylva Karlsson och Sara Lundberg är också flerfaldigt prisade för sina barnböcker. Illustratören Sara Lundbergs bok "Fågeln i mig flyger vart den vill" vann bilderbokspriset Snöbollen förra året och Augustpriset 2017. 2009 fick Ylva Karlsson Augustpriset. Med nya gemensamma boken "Jag och alla" för Rabén & Sjögren märks höga ambitioner. Författaren Ylva Karlsson försöker spegla tio barns funderingar. Boken bygger på en genomtänkt matris av olika barn, med olika drömmar. Varje person kopplas subtilt och listigt ihop med nästa. Men det blir korthuggna porträtt, jag hinner inte lära känna sagans huvudfigurer. Att skribenten bär på ett budskap blir för synbart. Det här är ingen saga för dig som vill drömma dig bort, den vill lära barnet något. En viktig läxa för framtiden. Vi är alla olika, men också del av samma väv.

De tio barnens personligheter fastnar inte, får inte liv. De faller i glömska, rinner bort när jag vänder blad.

Tills sista sidan.

Med en oväntat slutknorr väcker Ylva Karlsson läsaren igen. Hur hänger allt ihop egentligen? Vem är berättaren och vem berättar?

Så till slut får barnet fundera själv – och det kan bli till en forsande flod av tankar.