Våldet är nära oss nu. Med förra helgens terrorattentat i Paris är det många som talar om hat och förakt. Om radikalisering och IS. Om människans obegripliga psyke. Och om rädsla. För vad är det som får en människa att hata så mycket att man vill släcka en annan människas liv?
Jag tänker på Jessica Schiefauers nya ungdomsbok ”När hundarna kommer” när det fruktansvärda händer. På boken som legat som fastklistrad vid mina händer ända tills det sista ordet passerat mina ögon och detta obegripliga plötsligt sker.
Jag tänker på hatet och våldet som också i hennes bok får en ung man att döda. Besinningslöst. Fast här under nazistisk flagg. Det obegripliga, som under Schiefauers skarpa penna trots allt formar sig till något slags begriplighet. Bortanför det vi kallar ondska.
Utan att dra några större växlar på det inträffade tycker jag att Schiefauer ändå är något på spåret när hon blottlägger mekanismer som föranleder dessa grymheter. Flockbeteenden, som också titeln antyder, och högst mänskliga önskningar om gemenskap och tillhörighet. I alla fall framstår det som en del i femtonåriga Antons bevekelsegrunder då han, för att imponera på sin äldre nazistiska kompis, mördar en annan tonårspojke, bara för att han råkar ha ”bögigt utseende” med sitt långa hår. Precis som Anton haft innan hans nazistiska och brottsliga vän lyckas få honom att raka skallen ren. Ren från motstånd och förnuft. Ren från kritiska tankar.
Det är teman som till viss del också går igen i bokens huvudberättelse, den om tonårsförälskelsen mellan Ester och Antons bror Isak. En kärlek som gränsar till beroende av den andre och som dessutom kompliceras av mordet och den kris som familjen, och inte minst Isak, hamnar i till följd av detta.
Ester står lojalt vid Isaks sida dygnets alla timmar – till priset av sig själv och sin skolgång. Men kärleken är så stor och uppoffrande och slutligen så destruktiv för de båda att den nästan kväver Isak, får honom att slå bakut. Brottet mellan de älskande är obarmhärtigt. Ester faller. Hårt och skyddslöst.
Precis som i Jessica Schiefauers föregående Augustvinnande ungdomsroman ”Pojkarna” så är det är inga lätta saker som hon skriver om, men hon gör det så stilsäkert och inkännande att det är omöjligt att inte se ”När hundarna kommer” som den absolut hetaste kandidaten till årets Augustpris.