Att den där totalt gränslösa rockmusiken också dog med Frank Zappa är en yttring som flyter upp till ytan då och då. Råkar man besitta den nostalgiskt bottnade åsikten så finns det egentligen främst två samtidsvattenhål att uppsöka för en dos utflippad Zappa-trolldom. Det första består av omhuldade tributbandet Zappa Plays Zappa som drivs av legendarens äldsta son Dweezil Zappa, och det andra alternativet återfanns på Katalins scen under söndagskvällen.
Genom unika livetolkningar av sin läromästares material (samtliga medlemmar i Banned From Utopia har vid något tillfälle ingått i någon av Zappas oräkneliga konstellationer) har detta ombytliga kollektiv under många år spridit gospeln om Zappas gärning utan att vanhedra arvet. Zappas erkänt svåra besatthet att ständigt återuppfinna hjulet när det kommer till takt och rytmik torde vara Banned From Utopias största utmaning.
Men det visar sig dock tidigt in i spelningen att länken mellan bassist Tom Fowler och trumslagare Chad Wackerman är av oklanderligt solid sort. Fowler, som också delat scen med Zappas obestridliga tvillingsjäl Captain Beefhart, bjuder inte på mindre än två (!) bassolopartier. När även Wackerman på egen hand tillåts Keith Moon-slamra fritt är det återigen uppenbart hur Zappas böjelse för konventionsstörtande virtuoserier står i minst sagt bjärt kontrast med det samtida rockutbudet.
Oavsett vald Zappa-era landar bandets interpretationer i en funkrockig slagsida som gifter sig oerhört bra live. Instrumentala mästerstycket ”Peaches En Regalia” tillhör en av höjdpunkterna, likväl som svulstiga ”Zomby Woof”.