Fast Rebecca Miller är ju ingen nykomling för Uppsalapubliken, hon har varit här flera gånger förr, senast i oktober. Men i höst tillträder hon en treårsperiod som chefsdirigent för Uppsala Kammarorkester. I ett slags tidigt tillträdestal, kort och improviserat, hyllade hon ödmjukt efter pausen orkestern och dess förträfflighet. Bland annat sade hon (fast på engelska då) att ”det kan se lätt ut att spela, men det kräver mycket av musikerna, man måste hela tiden lyssna runt, hålla koll på de övriga och göra sin insats”. Själv behövdes hon ju egentligen inte, eftersom hon inte tillför något ljudligt. Mmm, tro det ...
Men när Nils-Erik Sparf greppade violinen och drog igång med Miklós Rózsas ”Violinkonsert” så såg det inte ens enkelt ut. Det är ett krävande stycke som verkligen innebär total koncentration. Sparf själv såg lika cool ut som vanligt medan fingrarna löpte både sprinter och maraton på strängarna. Under ytan måste han ha varit på helspänn ändå, för att få fram alla denna dynamik och sköna toner. Verket skrevs i ett slags samarbete med superviolinisten Jascha Heifetz så det handlar verkligen om en utmaning. Men den bestod Nils-Erik Sparf fint, och fick stående ovationer på vägen.
Miklós Rózsas är annars mest känd som kompositör av filmmusik, och det är lite ovanligt att Kammarorkestern har en flerfaldigt Oscarsbelönad tonsättare på repertoaren.
Antonín Dvorák fick ingen Oscar, men han gjorde mängder av fantastisk musik. Det visade hans sjätte symfoni tydligt, en symfoni som emellanåt hamnat i bakvattnet av de tre ”stora” symfonierna, hans 7-9. Visst finns här en del påverkan från till exempel Brahms men verket står bra på egna ben, med en vårlig folktonsdoft över de fyra satserna. Särskilt tredje satsen med sin vilda danskänsla lyfte ordentligt.
Även inledande stycket med det passande namnet ”Uvertyr” blickade österut, skrivet av den polska tonsättaren Grazyna Bacewisz. Hon tyckte själv inte om beteckningen neoklassisk på sin musik så vi struntar väl i det då. Vilt och vackert var det i alla fall.
Detta var sista abonnemangskonserten för säsongen och både orkestern och publiken fick blommor. Uppsala Kammarorkester firar 50 år i år och det är bara att lyckönska till nästa femtio. Det känns tryggt at Rebecca Miller åtminstone ska hålla i tre av dem.
kultur@unt.se