Konsert
Uppsala Kammarorkester – Trettondagsafton 2025
Patrik Ringborg, dirigent, Sofie Asplund, sopran, Tobias Westman, tenor. Musik av J Strauss d.y., E Grieg, W Stenhammar, H Alfvén, C L Sjöberg, G Nordkvist, M Glinka, J Massenet, G Verdi, L Bernstein.
Uppsala Konsert & Kongress
Betyg: 4
Patrik Ringborg var kvällens dirigent och höll föreställningen i sina säkra händer. Tidigare år har det varit en hel del opera och det skulle det bli nu också men först litet annat. Tobias Westman har vi fått höra i Uppsala flera gånger, senast som solist med Allmänna Sången på dess julkonsert. Det var en underbar konsert som jag hade glädjen att själv bevista.
Det är nog inte möjligt att göra jämförelser mellan den och kvällens program; på julkonserten behandlade Tobias julsångerna innerligt och mjukt med stöd av en kör, inte av en orkester. Nu backades han av en hel symfoniorkester och var tvungen att ta i, ibland ända från tårna. Det är klart att det blir skillnad då! Men det jag vill framhålla här är Westmans enastående förmåga att tolka olika sånger och ge dem en ny inramning.
Sopranen Sofia Asplund är en duktig koloratursångare men fick också i konsertens första avdelning glänsa med fina soloframträdanden. Edvard Griegs "Solveigs sang" och "Jeg elsker dig" framfördes mjukt och känsligt och liksom "Flickan kom ifrån sin älsklings möte", återhållet och med låg volym. Men varför vara så snål med att sätta ut textförfattarnas namn? Tobias Westman fick nu briljera i Gustaf Nordqvists ”Till havs” – vem kände inte Jussi-vibbarna där?
Men hur skulle det bli med operan? Jodå, det skulle bli. "Pourquoi me reveiller?" ur Massenets opera Werther, mycket känsligt framfört; och i anslutning härtill samme kompositörs "Méditation" ur ”Thaïs”; sistnämnda stycke spelades intagande och helt suveränt av Kammarorkesterns konsertmästare Jakub Nowak. Nu väntade Verdis "Rigoletto". Gildas aria "Caro nome", hertigens aria "Questa o quella" och duetten mellan de båda "Signar ne principe" och "E il soll dell anima". Så känsligt och vackert framfört!
Det bästa hade ändå sparats till sist. Ett långt avsnitt med musik av Leonard Bernstein: Ouvertyren till "Candide" och Kunigundas praktnummer "Glitter and be gay" ur samma opera. Därpå ett ännu längre avsnitt ur "West Side Story" – det gripande slutet med "Maria, Tonight" och "Somewhere". Jag tror inget öga var torrt.
Tack hela ensemblen för denna förnämliga trettondagsaftonskonsert! Vi väntar redan på nästa!