Det är något som skaver med Amy Schumers ”The girl with the lower back tattoo”. Tyvärr. Jag gillar verkligen Amy Schumer, och har sett fram emot hennes bok. Hon sällar sig till en växande skara amerikanska komiker i 30–40-årsåldern som ger ut något slags halvvägsmemoarer. Jag har läst många av dem med stor behållning – Amy Poehler, Sarah Silverman, Rachel Dratch, Mindy Kaling, Tina Fey ...
Amy Schumer är den något yngre, och mycket kaxigare systern i gänget, nyligen Sverigeaktuell och omskriven när hon fick en häcklande manlig åskådare utslängd från sin show i Stockholm. På scenen är hon känd för grova skämt, ofta med sex som tema. Även i tv-programmet Inside Amy Schumer handlar många av sketcherna om sex.
Att boken inleds med ”Öppet brev till min vagina” är således helt enligt förväntningarna, liksom att första kapitlet heter ”Mitt enda engångsligg”. Men ärligt talat, det är inte särskilt grovt. Det är inte utmanande. Det är inte alls den Amy Schumer vi möter på scenen. Det är som att Amy inte kan bestämma sig vad hon vill med boken. Som att hon pressar in de snaskiga bitarna i ett i övrigt ganska tamt hopkok av anekdoter om familjen, Amys gosedjur (jo de har ett eget kapitel!), dagböcker från uppväxten och tankar om kropp och självkänsla. Och några pojkvänshistorier – visst.
I boken kommer man emellertid Amy nära på ett annat sätt än på scenen. Det är självutlämnande, men utan scen-Amys (galg-)humor. Hon är frank när hon berättar om sin pappas MS ”när jag var 14 sket pappa på sig på ett nöjesfält” eller när hon redogör för föräldrarnas skilsmässa. Det är känslosamt. Men det är sällan roligt.
Jag tror att det är det som skaver. En känd komiker ger ut en bok – och så skrattar jag inte när jag läser. Kanske är det delvis översättningen, det är en otacksam text att översätta, kanske att Amy inte går fram i skrift – lite bättre är det att höra hennes egen uppläsning av boken på engelska. Men framför allt är det att boken varken är det ena eller det andra. En komiker behöver förstås inte alltid vara rolig, men det behöver gripa tag mer än så här.
Den som vill skratta och känna igen Amy Schumer från tv och standupscenen lär inte riktigt göra det. Den som vill få en gripande uppväxtskildring kan få det bättre av andra författare. Där många hennes komikersystrar har skrivit både roliga, bitska och gripande halvtidsmemoarer har Amy Schumer inte riktigt lyckats med någondera. Men jag tycker att titeln är fyndig, det gör jag.