Roman
Hanna Hallgren
Hallelujaflickorna
Ellerströms förlag
"Hallelujaflickorna" rör sig originellt och smidigt mellan olika genrer, från självbiografi och fiktion till essä och vetenskaplig (själv)reflektion. Berättelsens Hanna växer upp på 1980-talet i frikyrklig miljö i lilla Skillingaryd. När hon bryter upp från föräldrahemmet, och Frälsningsarméns trygga och strikt definierande gemenskap, och börjar på Biskops Arnös författarskola, tar hon det för henne omvälvande steget att komma ut som homosexuell. Året är 1991, själv är Hanna 20 år, och i efterskott inser hon att hon hade internaliserat omgivningens negativa syn på homosexualitet. Många år senare minns hon att biologibokens enda information om homosexuell läggning stuvades in "mellan blottare, könssjukdom och abort". För 20-åringen gäller det både att våga leva sitt sanna jag, och att inse att den kvinnliga homosexualitetens kollektiva erfarenhet är att vara osynlig, såväl i historien som i nuet.
Berättelsen som spänner över nästan fyra decennier är utformad som en samling osorterade tillbakablickar. Minnen från skoltiden skildras omväxlande med släkthistorier. Glimtar av frihet i Stockholms storstadsmiljö blandas med resonemang om klass och sociala orättvisor, och litteraturvetenskapen vid Stockholms universitet under tidigt 1990-talet får stå för patriarkatets bastion.
Poeten och genusforskaren Hanna Hallgren skriver en stundvis poetisk prosa som ibland tar lätt på ordföljden och liknar ett spontant tankeflöde. (Att jag sida för sida retar mig på hennes säregna bruk av kommatecken, vilka på de mest oväntade ställen styckar upp meningarna är en annan femma.) Det är på många vis en berättelse om såväl den personliga som den kollektiva sorgen och vreden, men den tar också vara på styrkan, modet och hoppet som huvudkaraktären stöper om sina erfarenheter till.
"Hallelujaflickorna" är en stilistiskt imponerande och viktig roman, eftersom vårt historiska minne tenderar att vara kort. Någonstans på vägen fastnar Hanna Hallgren dock i resonemang om klass, sociala orättvisor och förtryck. Ett alltför enkelt raster läggs på en mycket mer komplex verklighet. Jag tänker bland annat på den växande misstron mot skolans undervisning om sexualitet och hbtqi-frågor som märks bland ungdomar med invandrarbakgrund, något som bland annat läraren och författaren Therese Rosengren har skrivit om.