Jubileumsåret kantas av spelningar både när och fjärran, till exempel på Oktoberstämman i Uppsala i höst, och dessförinnan USA-turné och nu närmast tyska Rheingau Musik Festival. Och tidigare i år besökte man återigen Japan.
Väsen har samarbetat med många andra musiker, men på sitt nya album som talande heter ”Rule of 3” möter vi återigen trion helt på egna ben, och uteslutande med eget låtmaterial.
Att trion genom åren förfinat sina medel är något av en underdrift. Johanssons nyckelharpa, Mikael Marins viola och Tallroths gitarr rör sig som en samtrimmad klangkropp i en ständig, vindlande metamorfos – tematiskt, rytmiskt och växlande mellan lugn och fullt påställ. Och med skiftande roller hos de tre instrumenten, ofta i en och samma låt.
Den uppländska myllan gör sig påmind, men Väsen har blivit något av sin egen genre, där genuin buskspelskänsla kan förenas med ekon av svensk nationalromantik i spår som ”Elsa” och ”Rosenlundsvalen”. Eller ett småjazzigt drag i ”Miss Hell” och ”Posh Forest” med dess synkoper och trixiga förskjutningar.
Andra stunder klingar det elegiskt och avklarnat som i ”Svimmelpolskan”, ”Till Gösta” och den naket frammejslade melodin i ”Josefin”. Eller festigt och rustiskt i en bröllopsmarsch av Mikael Marin.
Stundom får man känslan av något arkaiskt rituellt och uråldrigt i Väsens musik, men minst lika ofta känns spelet upplyftande och lätt, med Tallroths gitarr som en viktig rytmisk kraft. Och aldrig någonsin blir det sentimentalt eller insmickrande.