Essäer
Susan Sontag
Om fotografi och Att betrakta andras lidande
Övers. Peter Kihlgård
Albert Bonniers förlag
I gryningen blänker "Afrodites tår" turkos i klippan på den grekiska ön där horder av turister flockas varje dag kring den naturliga havspoolen, för att ta selfies framför detta fotogeniska underverk. Det kallas Instagram-turism. Numera lockar varje plats med listor över sådant som gör sig bra på bild, som är "Insta friendly". Lokalbefolkningen är beroende av turismen men också utsatt, vilket nyliga demonstrationer mot överturism vittnar om på resmål runt om i Europa.
Kausaliteten mellan turism och fotografi är något som den amerikanska författaren och debattören Susan Sontag utvecklar i sin banbrytande essä från 1977. Trots att "Om fotografi" daterar till innan internet, sociala medier och AI, är den fortfarande något av det mest tankeväckande man kan läsa om fotografi.
Det Susan Sontag bland annat lyfter fram är att fotograferande som handling sällan blir neutralt. Å ena sidan kan det avslöja missförhållanden – man fotograferar med intention om att "rätta till". Till exempel förbjöds barnarbete i USA efter att fotografen Lewis Hines hade dokumenterat barn som jobbade på bomullsspinnerier. Å andra sidan kan fotograferandet verka vampyriskt, som när amerikanska turister började ta tåget i jakt efter det "pittoreska" motivet. Sontag skriver: "Turisterna invaderade urfolkens privata sfärer, fotograferade heliga föremål och rituella danser och platser. Om det behövdes fick urinvånarna betalt för att posera, och man fick dem att ändra på ceremonier för att de skulle göra sig bättre på bild."
Susan Sontags resonemang kring behovet av ett fotografiets ekologi är så klart präglat av 1970-talets samhälle, men är lätt att översätta till samtiden, liksom den tidens annonstexter för de smidiga Leica-kamerorna: "Prag ... Woodstock ... Vietnam ... Sapporo ... Londonderry ... LEICA". Allt man behöver göra är att byta ut platserna.
I den andra essän från 2003, "Att betrakta andras lidande", skriver Susan Sontag drabbande om fotografiets roll för och i krig, och uppmärksammar den högst aktuella frågan om bilders relation till sanning och verklighet. Vi fotograferar maniskt vår omvärld från morgon till kväll. Sontag tycks uppmana oss att tänka efter så att vi inte låter arrangera hela verkligheten till en enda stor selfie.