Så gjorde han entré och årets mest oväntade Uppsalabokning var ett faktum.
Konsert
Väsen och Jacob Collier
Reginateatern
Onsdag 20 november
Betyg: 5
”Tänk, i Uppsala! Så konstigt”, viskas i bänkraden innan konserten börjar.
Väsen, Olov Johansson (nyckelharpa) och Mikael Marin (altfiol), inleder med tre polskor. Basgången är driven och suggestiv, nyckelharpan skör och vemodigt vacker. Därefter presenteras så kvällens gäst som ”one of the finest magicians of music”.
Det är en konstig bokning. Eller mer exakt: häpnadsväckande. Jacob Collier slog igenom viralt som 17-årigt Youtube-fenomen där han sjöng mångstämmigt med sig själv hemma i pojkrummet i norra London. Sedan dess har han plockat hem sex Grammys, nominerats till ännu fler, haft nyligen bortgångna Quincy Jones som "gudfader", och idag som 30-åring fyller han stora scener världen över. Han har beskrivits som musikaliskt geni, leker med dissonanser och reharmonisering, och han blandar sömlöst jazz, pop, klassiskt och r&b.
Men varför Uppsala?
”Jag har sett fram emot den här dagen så länge – och vi lyckades! Uppsala!” säger Jacob Collier som kommer ut i strumlästen på scenen.
Ett musikaliskt möte i USA öppnade Jacob Colliers medvetande för svensk folkmusik.
År 2016 träffade han Väsen när de tillsammans blivit inbjudna till New Orleans för en inspelning med supergruppen Snarky Puppy. På vägen hem lyssnade han på Väsen och den svenska folkmusiken – och blev fångad. ”Jag kan en massa av dina låtar”, säger han till Olov Johansson.
Pianoanslaget var mjukt och sången lekfull.
Jacob Collier inleder med ”Every time we say goodby”. Pianoanslaget är mjukt, sången så lekfull att många skrattar. Nästan genast blir publiken medskapare, som en flerstämmig orgel han livfullt domderar fram ljudet ur. Jacob Collier är både virtuos och estradör, men vad som hade kunnat vara självupptaget och ”show off” är i stället lätthet och lustfylld musikalisk nyfikenhet som är svår att motstå.
Höjldpunktera finns i samspelet mellan Jacob Collier och Uppsaladuon Väsen.
Jacob Collier är en virtuos och estradör.
Det präglar också mötet med Väsen, som förefaller präglas av ömsesidig och ömsint beundran. De byter låtar med varandra, stämmer in, någon gång aningen trevande eller återhållet, men med en lekfull lust till musiken som smittar. Höjdpunkterna är samspelet i Jacob Colliers låt ”Stars”, eller i Väsens ”Sommarlåt”, och oväntat mysigast för kvällen en version av "Stilla natt" där publiken åter förvandlas till ett flerstämmigt instrument, som dessutom sjunger texten både på svenska och engelska.
Stundtals blir mötet mellan Väsens suggestiva folkton och Colliers leklust magisk. Eller som Jacob Collier själv säger om Reginateatern: ”Jag har turnerat på oförlåtligt stora scener världen runt, men det här känns helt rätt”.
Flera gånger fick Jacob Collier publiken att skratta.
I mötet mellan Väsens folktoner och Jacob Colliers leklust uppstår stundtals magi.