Att Youssou N’Dours konsert flyttades till restaurangutrymmet på UKK var helt rätt beslut, enligt UNT:s recensent. Det möjliggjorde dans bland publikhavet, som annars hade fått sitta bänkade i Stora salen. Bilden är från en tidigare konsert.
Konsert
Youssou N'Dour
Uppsala Konsert & Kongress
Fredag 9 augusti
Betyg: 4
För 32 år sedan stod han på scenen på anrika musikpuben Rackis, hitplockad av reggaefestivalgeneralen (räkna vokaler här) Yared Tekeste. Nu var han här igen, på ett fullspäckat UKK, världsberömde Polarpristagaren och mycket annat, Youssou N’Dour och fick dansgolvet att koka.
Det är mycket man kan säga om denne man. Han har arbetat med många av de största namnen, som Bruce Springsteen, Paul Simon, Peter Gabriel och Wyclef Jean. Den snart 65-årige senegalesen har till och med varit med och format en egen genre, M’balax, med rötter i den egna kulturen och med intryck från många andra stilar, som RnB, jazz, rock, salsa och numera även hip hop.
När jag först hörde att han skulle komma till Konserthuset blev jag lite orolig, att sitta bänkad i Stora salen och höra denna sprittande rytmiska musik kändes smått outhärdligt. Nu hade man insett detta och lagt framträdandet i Sal D, alltså restaurangutrymmet i bottenplan. På något vis hade man fått till en klubbkänsla i den annars ganska karga lokalen. DJ Biggy Secka värmde upp med musik i Senegambian style innan det var dags för Youssou N’Dour och hans band Le Super Étoile de Dakar. Och den uppvärmningen behövdes liksom inför varje ansträngande gympass.
För när det drygt tio personer starka bandet kom i gång blev det till en oemotståndlig rytmorganism som malde ned varje försök till att stå still. De startade långsamt för att sedan öka vartefter. Gensvaret var också starkt och direkt på dansgolvet där publiken bidrog till att höja luftfuktigheten med flera hundra procent. Vildast i bandet var mannen med en talking drum i full karriär.
Efter ett drygt 30-tal album bakom sig har förstås Youssou N’Dour mängder av material att ta av. Hans mest kända låt är dock förmodligen ändå ”Seven seconds” som han gjorde med Neneh Cherry. Jag var lite fundersam hur han skulle framföra den – kanske ett gästspel av Cherry? Så blev det inte, men körsångerskan som jag tyvärr inte uppfattade namnet på gjorde duetten riktigt fint.
Youssou N’Dour själv visade vilken uttrycksfull röst han fortfarande har. Tyvärr är mycket av sången på språket wolof där mina kunskaper är oförlåtligt skrala. Eftersom jag vet vilket engagemang han har även politiskt hade det varit roligt att förstå mer. Men styrkan i framförandet kunde inte misstas.