Allmänna sången fortsätter traditionen med adventskonsert på slottet. Den gamla byggnaden erbjuder en oöverträffat stämningsfull miljö - ja, en aning ljusare i lokalen hade det kunnat vara så att man hade kunnat läsa det ambitiösa programmet. Publiken har också hittat dit, en halvtimme före utsatt tid var det inte många platser kvar. Men väntan behövde inte kännas lång - publiken underhölls med amerikanska slagdängor med vinteranknytning. De duktiga sångarna presenterades tyvärr inte.
Maria Goundorina går vidare med försiktig förnyelse av den invanda advents- och julrepertoaren. Både mindre ofta spelade svenska sånger och sällan hörda utländska bereds plats i programmet - "Betlehems stjärna" blir nog sjungen ändå. Konserten inleddes förvisso traditionellt med dalamelodien till "Bereden väg för Herran", säkert sjungen av kören, men sedan var det glädjande nog många mindre vanliga och några helt nya sånger. Utanför den av årstiden uppdragna ramen föll "Meine Lippen" ur Giuditta av Lehár, i ett dramatiskt framförande av kvällens ena gäst, sopranen Maria Matyazova som har en imponerande uttrycksfull röst med ett i svenska sammanhang påfallande vibrato. Fint, men varför just den sången?
Tre ukrainska julsånger hade beretts plats i programmet. "Dobryj vetjir tobi", arrangerad som en växelsång mellan solisten och kören, "Sjtjedryk", en sång man ibland hör hos oss, fast då oftast med engelsk text, och "Oi, v Jerusalymi rano zadzvonyly", en naivt troskyldig julsång. Vi fick även en version av "Stilla natt", även den på ukrainska, i långsamt tempo med Maria Matyazovas sopran svävande som en fågel över den vackra körklangen.
"Det är en ros utsprungen" av Praetorius i Jan Sandströms arrangemang sjöngs långsamt med koristerna utplacerade i lokalen så att de enskilda rösterna framträdde klart. Detta gör man bara när kören är jättesäker på sina stämmor! Och så roligt att sedan få höra Otto Olssons "Guds son är född", mycket bra framförd!
Konsertens huvudnummer var Benjamin Brittens "A Ceremony of Carols". Sjungen med känsla och inlevelse, med synnerligen fin balans mellan stämmorna och med vackra bidrag från Matyazova och Victoria Power på piano.
Efter detta omväxlande program var det ändå skönt att slutet blev som det brukar: allsång med publiken till "Nu tändas tusen juleljus", ett showigt humoristiskt arrangemang av "Jingle Bells" och till sist Otto Olssons "Advent", så fantastiskt fint. Som extranummer "O helga natt" med Matyazova som solist. Det var mäktigt!