Onsdagkvällens tre akter är olika varandra till storlek och uttryck, men en sak har de gemensamt: de är hängivna tolkare av Cornelis Vreeswijk. När de intar Parksnäckans scen blir det en varierad konsert med den stora trubaduren som röd tråd.
Först ut är Cosmetisk Heesvijk (Thilini Guldbrand – sång, Erik Björksten – gitarr, sång). De har ett personligt sätt att göra låtarna till sina och ger en hudnära känsla med samspelt dynamik och utmärkt artikulation av texterna. När Guldbrand trycker på r:en i ”Grimasch om morgonen” och slutraderna ”du får kvar en tom flaska och bittra tårar av aska” sjunker orden verkligen in. Hon har även en rent musikaliskt skön röst, och ihop med Björkstens harmonier och spelsätt har det hela en nyskapande touch. Duon har även tonsatt Cornelis dikter och avslutar med den ljusa ”Landet ingenstans”.
Jenny Almsenius kommer in med avväpnande öppenhet och energi i tigermönstrad klänning (en blinkning till den tiger Cornelis hade tatuerad på bröstet). Med sig har hon Richard Krantz (gitarr) och John van Leer (piano) och bluesar själv till det med munspel ibland. ”Hopplös blues” bryter ut i ett country-rockstomp och andra låtar är lugnare, som ”Blues för Fatumeh” där rosen som symbol finns med – ett återkommande tema i de låtar hon valt för kvällen.
Efter pausen äntrar niomannabandet LionDub scenen och Cornelis får ännu en ny kostym: reggae från topp till tå (sånär som på några jazziga toner från keyboardisten Alexander Lindström). Den tunga rytmen skapar med de skarpa texterna ett ordentligt eftertryck. Det finns också en kombination av skön stämning och underliggande allvar i både reggaen med sina andliga rötter och Cornelis låtar. Att reggaen, liksom den vistradition originalversionerna bygger på, är repetitiv ger också stort utrymme för de rika texterna. Vi får även höra en del av bandets egna låtar på engelska. Peter Ekengren (solosång) har en röst som gör sig bra på båda språken och är så kraftfull att orden når fram genom den ymniga instrumentationen.
Under kvällen tränger även brummandet från ambulanshelikoptrar igenom ganska ofta. Nästa låt får så en extra dimension efter en presentation om kärlekens tecken. För vilka levde inte mer i det än Fredrik Åkare och Cecilia Lind? Sist blir det allsång, och tillsammans med LionDub och kvällens tidigare akter sjunger vi ”I natt jag drömde” – ett passande avslut i hopp om kärlek och fred.