Sakprosa
Linus Ljungström
Jordnära ordbrottningar
Ellerströms förlag
Ett populärt påstående är att den svenska romanen trivs bäst på landsbygden. Men vad var det som lade grunden till påståendet? Kanske härrör det från att en grupp svenska avantgardistiska författaren i mitten av förra seklet omdanade bygdeskildringen och lyfte in den i litteraturens finrum.
Uppsalaakademikern Linus Ljungströms avhandling "Jordnära brottningar" som nu har kommit i bokform undersöker just detta. Eller rättare sagt "bygdeskildringar som modernistisk ordkonst" hos författarna Stina Aronson, Tage Aurell, Sara Lidman och Stig Dagerman.
Ur ett uppländskt perspektiv är Dagerman och hans norduppländska bönder i "Bröllopsbesvär" (1953) av störst intresse. Ljungströms läsning av romanen som formexperiment och kritik av en länge härskande landsbygdsidyll river med besked bort etiketten "bygdeburlesk" som länge har klibbat på omslaget.
Ljungström visar hur Dagerman och de andra revolutionerade den svenska bygdeskildringen. Utan dessa författare skulle få ta påståendet om att den svenska romanen trivs bäst på landet i sin mun.
"Jordnära ordbrottingar" är lättillgänglig för att vara en avhandling och slår ett slag i solar plexus för en myllans modernism. Uppenbart blir också hur Dagermans och kollegornas stora ämnen – ensamhet och längtan efter gemenskap och förståelse – på gott och ont än i dag dominerar den svenska landsbygdsskildringen.