Skräck/Komedi
Titel: Dream scenario
Visas på: Spegeln
I rollerna: Nicolas Cage, Julianne Nicholson, Dylan Gelula
Regi: Kristoffer Borgli
Speltid: 102 min
Betyg: 3
I gränslandet mellan komedi och existentiell skräck – och med ett ironiskt förhållningssätt till skådespelarens kultstatus – har Nicolas Cage under de senaste åren blivit centralgestalt i en metafilmisk subgenre som föddes när han 2002 gjorde en dubbelroll i "Adaptation". Och det finns onekligen ett drag av den filmens manusförfattare (Charlie Kaufman) över den norske Hollywood-debutanten Kristoffer Borglis ("Sick of myself") sätt att i "Dream scenario" förankra ett surrealistiskt koncept i en igenkännbar vardag.
Efter att ha spelat en skruvad version av sig själv i "The unbearable weight of massive talent" (2022) dyker Nicolas Cage i rollen som den anspråkslöse universitetsläraren Paul nu oförklarligt upp i folks drömmar. Till en början uppfattas det av omvärlden mest som ett lustigt fenomen. I takt med att drömmarna utvecklas i allt obehagligare riktning förvandlas han dock snart från viral kändis till utstött paria.
Som sig bör gör Nicolas Cage ett fint porträtt av en tillbakadragen man vars glädje över den oväntade uppmärksamheten snart förbyts i existentiell ångest. I takt med Pauls ökande impopularitet förvandlas filmen till en ironisk analogi över cancelkultur, samtidigt som konceptet mjölkas på såväl obekväm humor som obehaglig skräck. Men nog bör denna självtillräckliga filmströmning ändå snart nå vägs ände?