Konsert
Uppsala Kammarorkester: Rhapsody in Blue
Torsdag 11 maj
Uppsala Konsert & Kongress
Tiden går fort. Amerikanska dirigenten Rebecca Miller har nu gjort klart sina fyra år som Uppsala Kammarorkesters chefsdirigent och går vidare ut i världen. Där hon i och för sig redan är, i nuvarande hemlandet England har hon också nu ansvaret för två orkestrar. Hon kommer tillbaka till Uppsala som gästdirigent, men först säsongen 2024-2025. Hon kommer att saknas, hennes dansande dirigentstil gjorde avtryck, trots att det var pandemi under en stor del av hennes tid här.
Hon fick en värdig avslutning. Urvalet denna vårkväll med försommarsmak var ovanligt i huvudsak amerikansk. Huvudstycket var älskade "Rhapsody in blue" av George Gershwin med sitt omisskännliga klarinettintro. Det blev förstås en briljant genomföring av Peter Jablonski vid tangenterna som tillsammans med en taggad orkester fick fram hela det spektrum av influenser som var Gershwins: jazz, blues, ragtime, vaudeville och lite annat smått och gott. Livsglädje, humor och en bit vemod i god sämja. Jablonski visade också sin klass i några övriga småstycken av samma kompositör. Jablonskis ekvilibrism i världsklass syntes kanske tydligast ändå i extranumret, "Toccata" av Grazyna Bacewicz.
Konserten inleddes med Joan Towers "Fanfare for the Uncommon Women, nr 1", en blinkning till kompositören Aaron Coplands "Fanfare for the Common Man". Dennes svit "Appalachian Spring Suite", ett balettstycke från början, spelades efter paus i en version som tog till vara alla de tvära kasten och stämningarna. Här finns tempobeteckningar jag aldrig sett i övrigt, med stämningsfyllda namn som Meno mosso och Doppito Movimento.
Det var en kväll med nyheter också. Samuel Barber har för mig framstått som en one-hit wonder med sin "Adagio för stråkar". Här spelades en av hans "essäer" för orkester och visade att han hade betydligt mer i sin portfolio. Sierra Leone-födde britten Samuel Coleridge-Taylor hade jag aldrig hört talas om, men hans "Petite Suite de Concert" gav mersmak. Och mer fick publiken också, som sin absolut sista gärning som chefsdirigent samlade Rebecca Miller orkestern till ett omtag av en av satserna därifrån, med det lämpliga namnet "Demande et résponse". Hon blir saknad.
Nästa säsong har Uppsala Kammarorkester valt att inte ha någon chefsdirigent alls, bara gästande sådana.